Jan jag hade ingen aning. Vila i frid

Kan inte förstå att det gått fyra år!
Saknar dig så!

Det är obegripligt att ett går passerat sedan du lämnade oss. Du finns alltid med oss!

Jan, jag är tacksam att jag fick lära känna dig. Varje gång jag tänker på dig ser jag ditt lurigt och lätt leende ansikte. Allt i mig vill vrida tillbaka tiden och göra så du fanns kvar här. Du kommer alltid finnas hos många av oss.

Zingo Zingo
Jag minns alla samtalen på Åsögatan, i köket på mornarna efter de långa nätterna. Eller på balkongen under söders höga himmel. 
Av oss två var du den sansade och kloka. 
Du var Zingo och jag, Pucko. 
Tillsammans försökte vi hitta en väg eller riktning. Eller kanske bara en tröst. Vi spelade schack och diskuterade Derrida, som småpojkar gör. Vi frös längs Folkungagatan i vinternatten, du i din skinnpaj och jag i min stickade olle och jeansväst. 
Det var som om själva tiden var yngre då. Yngre, men lika svår att förstå. 
Jag saknar dig, Zingo. 

Du lyssnade, förklarade och var alltid tydlig. Det sista du gav mig var kanske också det största. Någonting som ingen kan läsa sig till eller lära ut, utan att vara såhär tydlig. Men varför nu? Du hade ju så mycket annat kvar att berätta.

Tänder ett ljus för dig på din födelsedag.
Här mörknar det
men hos dig är kvällarna ljusa
tror jag.
Du kan väl hälsa Bowie
att sista plattan är bra.
Och hälsa till Olle.
Hälsa att vi saknar honom
också.

Du fattas mig för alltid!

Jag läste en Tranströmmerdikt för dig en gång. En kort en, du var ju minimalist. Jag läste den, och när jag skulle läsa en till sa du "tyst! Säg inget mer. Dikten innehöll allt mellan livet och döden".

Ett par trollsländor
fasthakade i varann
svirrade förbi

- Tomas Tranströmmer

Tack för alla fina minnen från tiden på Konstfack. Du var betydelsefull för mig. Kram.

Vi är endast minnen. Våra egna och andras.

Vila i frid fina Jan!

Vila i frid och vaka över dina kära

Till minne