Pappa

Du lyssnade, förklarade och var alltid tydlig. Det sista du gav mig var kanske också det största. Någonting som ingen kan läsa sig till eller lära ut, utan att vara såhär tydlig. Men varför nu? Du hade ju så mycket annat kvar att berätta.

Till Jan, kollega och arbetskamrat

Jag fixade inte att gå på begravningen. På något sätt vill jag leva kvar i illusionen att om jag flyttar tillbaka till Norrköping är det dig jag kommer att fråga om CK Antilopen skulle kunna vara något för min mtb-cyklande man. Du är en av de kollegor från min tid på informationskontoret i Norrköping som till stor del bidrog till den stabilitet, värme och humor som satt i väggarna och som jag som ny i staden och på jobbet kanske satte extra värde på. En kär tradition ni lärde oss nya var att om man rest utomlands på sin semester skulle man köpa med något unikt ätbart från det landet och bjuda på till fikat. Vid ett tillfälle när ni varit till Cypern eller Kanarieöarna ställde du fram en kartong med Marianne-choklad. Det gamla gardet pikade dig lite för detta men du svarade på ditt sävliga sätt lite underfundigt att det var fantastiskt att se hur byborna fick in chokladen under mintskalet. Enligt egen utsago använde du aldrig eller sällan slips. Du gjorde ett undantag när kontoret var på utflyttningsfest hos er fd informationschef då vi alla hade profilproduktslipsar på oss. Ni ondgjorde er över hur otroligt fula ni tyckte de var redan då de togs fram och därför skulle vi nu dumpa dessa i hans lägenhet. Du passade på att fortfarande slipsklädd provköra hans barnbarns radiostyrda bil vilket alla upplevde som ett surrealistiskt ögonblick. Jag är så tacksam över att ha fått ha dig som kollega och arbetskamrat. Du lärde mig mycket om webben och arbetet som samordnare den tiden jag tillfälligt lämnade personaltidningen och vikarierade i webbgruppen. Så extra mycket flams och trams det var i det där webbrummet. Och hårt arbete, och högt i tak. Av en ren slump råkade jag ta med en nostalgiskiva med Noice. Du ställde den kryptiska frågan om jag funderat på varför de stavade med C istället för S. Sedan kröp det fram att du spelat i band, det riktiga Noise, och du var mäkta stolt över att ni inte vikt ner er utan hävdat er rätt till namnet Noise med S. Du lärde mig också hur man är en bra kollega. Jag är tacksam över att jag faktiskt hade vett att tacka dig för det. Varje dag, tre minuter innan arbetsdagens slut, slog du ihop datorn och förberedde dig för att cykla hem till Malin, David, Anna och er katt, en brittisk korthår. Medan vi andra satt kvar för att fixa inbillade deadlines och försöka få klarhet i kommunens alla stormande vattenglas hade du fokus på det som betyder något. ”Idag ska jag ut och äta lunch med min dotter”, kunde du stillsamt stolt säga. Jag minns det så väl för vår webbutvecklare som nyligen blivit pappa tyckte att det lät mysigt och ville också göra så när hans lilla flicka kommit i samma ålder. Du var en förebild när det gäller prioriteringar i livet men det är först nu när jag själv har familj jag insett det. Jag flyttade från Norrköping och i samband med det tappade vi kontakten. Vi sa hejdå, naturligt och glatt, när ni ordnat en aw för mig i samband med sista arbetsdagen i Norrköpings kommun. Jag låter det få förbli mitt avsked.

Till min arbetskamrat Jan

Dela minnen om dig på nätet – det känns väldigt sorgligt och lite konstigt att skriva om dig på webben, men också följdriktigt. För var ska vi minnas en webbmaster om inte i ett digitalt minnesrum? Vi brukade säga att Norrköpings kommuns webbplats, det var Jans hemsida. Den handlade inte om dig, men du bestämde. Nu ska det handla om dig. Jag delade rum med dig i sex år, och det var ofta roligt, från första början lärorikt och alltid väldigt tryggt. När jag lämnade kommunen för en ny tjänst önskade jag mig att det skulle finnas en Jan Zimmerman på mitt nya jobb. För om det finns det så klarar man sig. Din begravning var i fredags, på årets varmaste dag. Nu är det kallt och regnigt. Vad betyder det? Om vi vill kan vi hitta en mening i allt. Som att jag fick beskedet om att du var död precis i samma stund som bilen stannade utanför mitt barndomshem, i en stad där jag inte har bott på 30 år. Jag var på tillfälligt besök och ville titta förbi för att minnas. Det där huset och den där trädgården var viktiga för mig. Precis som du var. Du var med på intervjuerna inför att jag anställdes. Jag minns att jag tyckte du verkade lite torr och tråkig. Snäll, men inte så pratsam. När jag sedan satte mig in i jobbet var du väldigt generös med din kunskap och hade alltid en ödmjuk framtoning: ”eller vad tycker du själv?” Vad jag tyckte var oftast att du var väldigt smart, förtroendeingivande och pålitlig. Fast du kunde vara ganska tramsig också. På en arbetsplats håller man ihop, och vi förenades i åsikten att jobbet skulle vara mycket enklare om det inte vore för alla användare. Vi hade roligt åt alla floskler som kommunfolk kunde använda sig av. Och ibland ballade vi ur helt, värst tror jag det var den gången vi tittade på Pingu på YouTube med knasig påhittad text, då skrattade du så du skrek. Ofta när jag kom på morgonen var du djupt försjunken i nåt problem. Det kunde ta en halvtimme innan du tittade upp och sa ”Är det bra med dig?”. Om du hade kommit på nån fiffig lösning delade du med dig: ”Kom får du se!” Jag minns också ditt speciella sätt att berätta saker som du fann anmärkningsvärda, du använde både minspel och röst för att tydliggöra tokerierna. En favorithistoria var det där tidiga sommarjobbet, jag tror det hade med torv att göra? En torvmosse? Du hade skött dig bra och hade fått förtroendet att jobba på egen hand. En varm dag tog du dig en liten tupplur där under arbetspasset. Vilken otur att du blev ertappad på bar gärning, sovandes i solen. Hur det gick? Du fick sparken så klart. Du var väldigt stolt över din familj. Över barnen förstås, dem pratade du gärna om, men också över Malin. När hennes arbetskamrater hade gett henne dagens ros i tidningen skojade vi med din stolthet över de fina orden. Du höll med, antydde att det var du själv som hade skrivit texten. Jag minns också en av mina allra första dagar, vi var iväg på en kick off och skulle under en övning berätta om en person vi beundrade. Vi högg väl i med Gandhi och Martin Luther King. Men du sa: ”Min fru. För hon är alltid så positiv.” Jag tänker mycket på dig de här dagarna. Begravningen var så väldigt fin, något att minnas. Musiken var en stor del av ditt liv. Men mina favoriter, Beatles, var du inte så värst förtjust i. En låt gillade du: Tomorrow never knows. ”So play the game ‘Existence’ to the end Of the beginning, of the beginning.”

Min Bror, Basisten i NOISE

I’m The Passenger And I Ride And I Ride Dancing With My Self, Pretty Vacant, Making Plans For Nigel London Calling, Spanish Stroll, Sheena Is A Punk Rocker Are Friends Electric? Pretty Baby, American Girl, Tom Petty And The Heartbreakers A Message To You Rudy This Is A New Art School, The Jam You Can´t Hide Your Love Forever! Falling And Laughing, Orange Juice Alison, My Aim is True! We Can Be Heroes! Love My Way, Psychedelic Furs We Are The Passengers, And We Ride And We Ride And All Of It Is Yours And Mine, Is Yours And Mine So let´s ride and ride and ride X-Ray Spex Brass In Pocket, Pretenders Birthday, Sugarcubes Top Of The Pops, Rezillos Our House, Once In A Lifetime Tour De France, Kraftwerk The Whole Of The Law, The Only Ones I Know The Meaning Of Life, It Doesn't Help Me A Bit A Song From Under The Floorboards It´s Obvious, Love Will Tear Us Apart Slicing Up Eyeballs, Pixies Hiroshima Mon Amour, Ultravox The Cure Close To Me Don´t Walk Away, Don´t Turn Away, In Silence There Is A Light That Never Goes Out Dreams Never End Movement, New Order Dreams Never End Planet Claire, Marquee Moon He Sees The Stars Are Out Tonight Singing la la la https://open.spotify.com/user/ulrik_p/playlist/6E3qOwKggNWYlGVSxSzTGD