Saknar dig älskade älskade farmor.
Ditt barnbarn behöver dig!

I söndags skulle du fyllt 75 år kära farmor. Jag och Farfar var där och gav dig blommor och ett firande.
Saknar dig
Kram

Jag saknar dig dygnet runt. Min sorg har på ett sätt bearbetas, men på ett annat sätt inte. Jag har börjat läsa forskning och psykologi böcker som kretsar kring döden, kan inte acceptera att man bara försvinner. Det är intressant!

Ditt barnbarn saknar dig.

Jag är 21 år idag och har levt utan min farmor i 4 år. Det är så jävla orättvist. Fan farmor vad jag saknar dig!!!!
JAG ÄLSKAR DIG!
Har berättat allt om dig för Oliver också, så han har fått en bild om vem du var! Önska du fick träffa han…
Kram och puss.

Jag har inte glömt dig. Du är i mina tankar varje dag. Livet går i raketfart. Jag har flyttat in med min sambo, skaffat katt och bytt jobb.
Jag saknar dig så mycket farmor. Går sönder utan dig.
Älskar dig
Barnbarn E

Jag saknar dig och Walter något obeskrivligt. Det är så sorligt att vara kvar här utan er… ni är mina största kärlekar jag älskar er så mycket. Ni är saknade varje dag, varje sekund. Tänker på er varje vaken sekund. Mina änglar.

5 oktober fick du sällskap av Walter. Jag är så förkrossad farmor. Nu sörjer jag er båda. Livet e hemskt.
Saknar er
Älskar er

Hej farmor. Har flyttat ut nu. Hade gjort var som helst för att du skulle komma o se lägenheten. Jag älskar dig. Saknar dig. Tänker på dig hela tiden. Min älskade farmor. Loveyou

Saknar dig ❤️

Jag fyllde även 20 för 3 dagar sen. Jag saknar att höra dig sjunga ja må hon leva i telefon. Nu är de bara farfar, han gör så gott han kan och de betyder allt. Saknar dig så. Jag skålade för dig. Jag ser dig framför sitta på platsen bredvid, och skratta åt mina skämt.

Den 29 juni i år var det 3 år sen du gick bort. Vi åkte till dig och gav dig blommor och ljus med texter på. Vi åt croissant. Jag kramade dig. Jag kramade gräset och kände stråna mellan fingrarna då de var de närmsta jag kunde komma dig. Älskar dig anki. Saknar min farmor.

Jag saknar dig så jag går sönder. Går sönder om och om igen. Snart är det 3 år sen. Det känns som igår. Kan inte fatta. Vill inte fatta. Du saknas. Jag behöver dig. Är så tom. Älskar dig. Vi ska ses igen.

Snälla kom tillbaka jag lider utan dig älskar dig så min ängel

Jag spricker utan dig. Mitt hjärta skaver. Magen gör ont och har en klump i sig. Livet omkring forsätter konstigt nog. Jag talar om dig för nya ansikten, jag vill så att alla ska veta vem du var. Min förebild. Jag behöver dig här hos mig. Kom hem. Vi saknar dig. Vi ÄLSKAR dig

Hej farmor Denna sida försvann för mig i några månader. Men jag har skrivit till dig i brev och i anteckningar. Du fattas mig. Jag saknar dig så. Det är så mycke som hänt, ett nytt år. Det tredje utan dig. Du fattas mig. Jag älskar dig

Hej farmor. Jag saknar dig så jag spricker snart. Jag hade så gärna velat fråga dig om råd nu när jag precis blivit singel efter över 1 år i förhållande. Jag behöver dig och älskar dig. Kommer för alltid sakna dig. Älskar dig så mycket. Min största förebild. Jag pratar om dig hela tiden till mina nära och kära och min tatuering får mig att känna mig nära dig. Älskar dig saknar dig. Vill komma hem till dig.

Saknar dig så mycket

Hej farmor inte en enda dag har passerat utan dig i mina tankar. Jag har fortfarande inte tagit in att du är död. De känns som vi bara haft en paus på 2 år och ska se snart igen. Jag fattar det inte. Jag vill inte fatta.
Älskar dig
Saknar dig
Tänker på dig

Hej farmor det var ett tag sen. Jag tatuerade mig den 11e september för dig. Jag har skrivit ditt födelseår ovanför knät. Stor svart tex med 1950 står det. De är riktigt vackert, jag önska du kunde se det. Farfar blev väldigt rörd av de. Samma dag så röstade jag för första gången också. Att bli vuxen utan dig vid min sida är svårt, de är något jag kämpar med dagligen. Jag saknar dig så. Och de säger jag varje gång jag e här. Det har fortfarande inte gått en endaste dag då du inte varit bland mina tankar. Sorgen har aldrig blivit lättare. Jag har bara lärt mig leva med den. Jag är lika ledsen idag som jag var när du tog sista andetaget framför mig. Men idag klarar jag att hantera sorgen, med hjälp av mig och mina nära och kära. Jag har hanterat sorgen lättare också för jag vet att du aldrig hade velat se oss gräva ner oss i sorgen. De hade du inte accepterat, och det hade bara varit elakt att göra det. För så hade du inte velat bli ihågkommen. De du lämnade efter dig är de jag lever efter idag. Dina råd, tankar och ideér. I många stunder har jag bara velat ringa ditt nummer eller åka hem till eran lägenhet för att fråga om råd… och det krossar mig att de bara är tystnad som blir svaret. Ingenting liksom. Det krossade mig gång på gång att vakna upp på denna jord utan dig. Jag har ju aldrig varit utan dig innan? Vi kände varandra i 16 år och du var med från min födseln och jag med till ditt sista andetag. Konstig hur världen är. Det känns skönt att kunna skriva av mig här, jag kommer fortsätta skriva som att du läser det. De får mig att fortsätta. Men någonstans så tror jag att du fanatiskt ser vad jag gör. När en människa dör, så dör kroppen. Kroppen försvinner, men själen finns ju kvar? Energi kan ALDRIG förstöras, det kan bara omvandlas till nytt och jag är stensäker att din energi finns omkring oss. Annars hade vi aldrig orkat ta igenom helvetes året 2020.. för de var ju inte bara en tragisk grej som hände. De va ju katastrof. Men inget gick att jämföra med att du gick bort. Min älskade älskade farmor. I ska förenas i himmelriket igen när de är min tid. Jag lovar att vi ska ses igen. Då kan vi gå på bio, läsa böcker för varandra och resa. Förmodligen i en plats där du inte sitter i rullstol och har cancer. För du var så mycket mer än cancern. Du var inte din sjukdom. Du var Anki. De är därför jag har dig med mig föralltid ovanför knät. Jag älskar dig farmor och ditt barnbarn saknar dig så mycket… jag går och har gått sönder utan dig. Jag ska fortfarande kämpa för dig och ta hand om våra nära. Love you, och tills vi ses igen.

Jag har bokat en tatuerings tid för en hyllning åt dig. De ska stå 1950. När du föddes och kom med lite attityd till denna jord. De behövdes!! Jag vill hylla dig och minnas dig genom den tatueringen. Du är så betydelsefull för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Jag lever idag av dina ord och råd. Jag håller dig så levande jag bara kan. Jag pratar mycke om dig med min familj och pojkvän. Jag berättar vad du tyckte om, eller inte tyckte om. Hur du levde. Vad du ville och vad du uppnådde. Allting jag vet berättar jag. Hur cool jag tyckte du va. Hur vacker. Hur dina ögon genomstrålande inget annat än ren och genuin kärlek. Jag pratar om vilka konserter du var på, de har farfar lärt mig. Saknar dig så mycket älskar dig.

Jag vill inte tappa greppet om dig i mina tankar. För varje dag suddas min bild om hur du var, för jag ser dig inte längre. Jag hör dig inte, rör dig inte. Men jag känner dig Anki. Enda in i benmärgen, i hjärtat och i mina tankar. De är de som gör att man kan fortsätta sitt liv. Även om det gör så jävla ont. Att jag har dig i mitt huvud och tryggt hos mitt hjärta är mitt sätt att fortfarande ha kontakt med dig. Jag saknar dig så. Och de säger jag väl varenda gång jag e här… men att det kunde göra så ONT, det känns som min själ brinner upp. Vad jag saknar dig. Din närhet. Din röst. Min Anki. Min farmor. Min bästa jävla vän. Jag älskar älskar älskar dig. Jag älskar dig. Blir lika tom varje gång… min första förlust och den är så tung. Jag önskar du hann träffa niclas. Även om jag ibland tänkte att de kanske var du som skicka han?

Tänker på dig varje dag. De passerar inte ett enda dygn utan att du är i mina tankar. Men de känns tryggt. Jag vill att du ska vara där. För jag saknar dig så mycket. Jag kommer sörja så länge som jag känt din kärlek. Man sörjer livet ut, eftersom man kände kärlek hela sitt liv. De är en förlorad kärlek jag sörjer. För jag kommer inte få uppleva den igen. Förutom när vi ses på andra sidan… varje dag är en dag närmare dit. Men jag har ju några år kvar…

Saknar dig så mycket och älskar dig ännu mer

Hej farmor. Jag saknar dig så snälla kom hem

Den 29 var det två år sen. Jag gick till din gravplats och gjorde det lite fint, hade med 2 ljus som jag skrev på. Jag vet att du läste dom. Älskar dig Anki. Saknar dig så mycket. Underbara människa!!!

750 dagar utan dig. 750 dagar jag tänkt på dig. Det går inte en morgon, inte en kväll, inte en dag utan att du är i mina tankar. Jag saknar dig så djupt. Älskar dig min farmor.

Hej farmor: det var längesen jag skrev nu. Det har hänt så mycket i livet. Jag tog studenten den 2 juni, och det var mycket tomt utan dig. Jag var krossad över att du inte skulle vara där, jag hade tänkt att jag ville ha hela släkten under studenten ända sen jag var 13. Det märktes att du saknades. Jag sprang ut för dig ändå! Och farfar. O dom andra och framför allt mig själv. Jag har börjat jobba igen och tar hand om Solveig din mamma. Känns bra, ni är lika också. Hon mår bra. Varit upp och ner i förhållande, men jag grejar det. Jag saknar dig återigen, varje sekund hela tiden varje dag året om. Jag älskar dig lika mycket. Jag ska göra dig så jävla stolt. Jag bär på Wallhall arvinget rak ryggrad. Kram min älskling och ängel! Sov gott.

Jag fick en nedstämd känsla, som ett slag från ingenstans, helt plötsligt. Jag insåg att din närhet inte är här, där den en gång brukade vara. Jag har vetat de i snart 2 år men varken hjärnan eller hjärtat har velat ta in det. Jag lever i min fantasivärld där jag fortfarande har hopp och tror att du ska komma tillbaka med ditt leende som lyste upp hela rummet. Men det gör det inte, kanske inte i denna värld iaf. Jag är säker på att vi ses igen men när var och hur kan jag inte svara på. Det spelar ingen roll vad som är meningen med livet, universum eller med döden. En kärlek och ett band som är så STARKT som de vi hade kan inte försvinna. Därför jag aldrig har gett upp och aldrig slutat kämpa för jag vet hur du aldrig hade velat se mig falla. Det var vi två och nu är det jag ensam. Jag bär på dig i mig också, så du är med på vägen. Jag går aldrig ensam och jag är tacksam för du är min skyddsängel. Sorgen går inte att beskriva, man tar sig igenom dag för dag och försöker fylla livet med saker som man tycker om. Men i stunder som dessa eller i slutändan av dagen så äter sorgen upp mig, inifrån, bit för bit. Jag har inte grävt ner mig i sorgen, jag älskar, jag gråter, jag känner, jag är upprörd, jag gör misstag, jag gör bra ifrån mig men framför allt jag lever. Jag försöker leva livet så gott jag kan. Sorgen kommer aldrig att få bestämma mitt öde. Men jag måste kunna få gråta och känna. Släppa ut allt när de bara kommer, och få känna saknad. Saknaden som gör mig frustrerad som jag inte kan sätta ord eller känslor på? Det känns bara piss rent ut sagt. Jag som alltid vet hur och vad jag känner, och alltid kan förklara blir bara helt paff av mig. Det var hur din bortgång påverkade mig. Aldrig ska jag sluta le, men aldrig ska jag glömma. Du är med mig för alltid och jag ska hålla dig levande så länge jag kan. Jag älskar dig Anki min fina vackra otroliga roliga underbara snälla kloka och STARKA farmor. Du är ta mig fan den starkaste jag vet. Ryggrad, bollar av stål och kämparglöd som in i helvete. Jag är imponerad av dig varje dag. Jag saknar dig så att jag bryter ihop, går sönder och bara blir ihop sjunken. Men min kärlek är större, så jag kämpar, forsätter och lever. För dig.

Inte en dag går utan dig i mina tankar. Tankar som dränks av stress oro och ångest, framför allt för saknaden av dig och sen av hur mycket skolan sätter press. Ska kämpa för dig och göra mitt bästa Anki. Jag brukar gå till graven nu mera men det är fortfarande tungt och det kommer de alltid att vara. Jag hade gjort vad som helst för att få se dig igen. Ingen kommer någonsin kunna ta din plats, eller ens vara i närheten. Den kärleken du gav mig har jag inte upplevt förr och den var så varm, en genuin trygghet. Jag älskar dig så och ångrar mig enda in i benmärgen att jag inte sa det oftare. Ska bära ditt arvinge som den vackra person du var. Kram ditt barnbarn som längtar ihjäl mig efter dig.

Förstår inte att det är andra året snart utan dig. Jag tänker ofta på vart du är och hur du har de, om du känner något och vad du gör. Får minnen när mamma säger att vi vet inte om Anki kommer klara det denna gången. Jag satte mig mot väggen i toan, läste dörren och föll ihop. Pladask på golvet och grät. Det stoppades inte. Hela jag skakade och det kändes inte som att min kropp var min. Det kändes inte som armar eller ben satt fast på mig. Jag bara grät och kunde inte ta orden. Vadå inte klara sig? Du har alltid klarat allt. Jag förstod itne att det var slutet och det gör jag inte idag heller. Jag var 16 och såg min bästavän i hela livet dö framför mig. Jag är evigt tacksam för att jag fick vara där, men jag ville inte säga hejdå till dig. Inte än. Jag älskar dig för mycket och jag saknar dig så mycket. Varje dag utan dig är ett levande helvete. Du hade sån påverkan på mig och de som är de värsta är att när jag vill krama dig måste jag gå till en kyrkogård. Jag är där när jag orkar, och försöker göra det fint för dig med blommor ljus och spela Rolling Stones för dig. Ibland dansar jag och ler, ibland gråter jag. Jag vill inte tänka att du är där under den kalla jorden. Jag vill att du ska vara med Georg och med mig och familjen, jag vill ha dig nära mig. Kunna röra dig och se dig Anki. Men jag vet att din kropp inte orkade mer, med all rätt för den har orkar mer än dom flesta kropparna. Jag har ju aldrig sett någon som kämpat så som du och det är varför jag inte har gett upp än. För du skulle inte bli glad om jag vek mig eller gav upp, de gjorde jj du aldrig. Du kämpade i 70 år och 30 år med cancern. Den tog aldrig dig Anki. Det var du som ville till himlen och du var för tuff för denna värld. Du behövdes där uppe. Anki jag älskar dig och du får gärna besöka mig när som och hur som. Vill att du ska komma hem, eller att det fanns besöks tid där uppe. Hur länge ska man hålla ut. Älskar älskar älskar dig.