Älskade Beatrice.
1973 den 17 september var en alldeles speciell dag. Du kom till världen den kvällen. Du var så efterlängtad, älskad och så underbar. I lördags skulle du fyllt 43 år. Det var så svårt att acceptera, att du inte var med oss, med ditt vackra leende och glada skratt. Vi vet alla, att du inte behöver ha någon smärta längre och att du finns med oss i helt annan dimmention. Tänker på dej, hela tiden och känner din närvaro.

Å Bea min vän! Idag skulle du fyllt 43 år. Har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig och din familj. Du hade så mycket kvar att leva för. Men jag tänker på dina nära och kära.Men och är helt övertygad om att alla har en tung dag idag då vi hade velat fira denna dag tillsammans med dig. Men vi tänker på dig och du är och var så älskad och du lever vidare i våra hjärtan. Hoppas du blir firad lite extra idag. Kommer aldrig glömma dig och saknar dig så mycket. Love you<3 kram.

Bea, jag tänker på dig hela tiden. Tänker på vad du sa till mig : "jag är ju inte klar, Ullies". Det är så himla orättvist ! Din begravning var oerhört sorglig, men fint ordnad och jag tyckte att prästen sa kloka saker som jag bär med mig. Det är upp till oss, vi som älskar dig, att hålla ditt minne vid liv. <3

Så om någon av er, Beas vänner och familj, vill hålla kontakten så finns jag på Facebook, Ulrika Lindgren.

Älskade vän Beattice' Var på din begravning och den var fin, Men tänk så overkligt önskar att jag fick träffa dig en gång till för att ta avsked. Tänk vad orättvist jag tycker det här tyckte du hade den perfekta lilla familj och beundrade dig så mycket. Du pratade om barnen och hur mycke du älskade dem och Douglas. Jag tyckte ni va så fina tillsammans och trodde på er kärlek från början. Men saknar dig jätte mycket och du pratade om livet och du ville bli farmor. Vi pratade också om att träffas när du blivit piggare. Tyvärr blev det inget med det. Du var en av mina bästa vänner jag fick äran att lära känna dig och kalla dig för vän och du känfe likadant när bi pratade om var vänsksp.. Vi träffade ofta när du var mammalefig när Kevin kom till världen. Du var en stolt mor redan då pratade om livet och vad du ville med livet. Barnkär som du var blev det också fler barn. Tänk om jag kunde vrida tillbaks klockan för att få träffa dig en sista gång. Jsg skulle bygga en trappa upp dig för att hämta hem dig. Du gick bort alldeles för tidigt. Tror aldrig jag gråtit så mycket som jag gjort senaste tiden och även begravningen var tung. Träffade dina nära och kära.Men jag kan säga att du är älskad samtal saknad och så fin familj du har. Kommer tänka lite extra på dig på lördag och skriva en rad då du igentligen skulle fyllt dina 43 år den 17 september.Du var verkligen en god vän även om vi inte träffade så mycket mot slutet. Tårarna fortsätter rinna på min kind. Älskar dig för evigt och kommer alltid minnas diig bättre vän kan man inte ha. Många kramar upp till dig. Kramar din Pia vän<3