Saknaden är stor, minerna är många. Jag har haft så svårt att tro, att du en dag skulle somna och lämna denna jord. 

Du har gett mig mycket skratt och ro och tillsammans vid svandammen stod vi ofta och log. Alla promenader och äventyr vi delat och gett mig en del kraft att leva livet jag velat. 

Jag minns dem gånger vi bara har vandrat  för att lyssna på fåglarna, och det är även ett intresse som vi delat. 

Du var familjens stora clown i mina ögon och fick mig alltid att skratta så att kanske farmor fick ont i sina öron. I bakfickan trodde jag alltid att du hade en skrutt men det visade sig varje gång en stor prutt. 

Med åren sågs vi mer sällan, och det blev miltals avstånd oss emellan. Men ack så fina minnen vi har, och jag kommer behålla alla kvar. Synd bara att det kommer fler som vi ej kan dela även hur vi än hade velat. Du sa du skulle orka leva och delta på mitt bröllop till hösten, du blev så rörd då jag bjöd dig det hörde jag på rösten. 

Hur vuxen man än må bli, så är tanken overklig att ens farfar inte för alltid kommer hållas vid liv. Nu har du slut på lidan och har vandrat över till andra sidan. Det kommer komma många saker man inte kan ana, men jag är helt hundra på att du och farmor från himlen kommer att spana. På mig och min familj, precis som en del gör på film. 

Vila i frid och krama farmor från mig!

Sommarn kom och våren var förbi,
Du föll ihop och jag stod bredvi,
Du kämpade dig tillbaka och tog dig genom hösten,
Läkarn sa du nu va bra och du lät så hoppfull på rösten,
Vintern kom med mycket snö, men vi klagade på att det i Uppsala mest var tö,
Min examen du sa var ditt mål att klara,
Jag sa så pigg som du är så är det ingen fara,
Våren kom och sångsvanar du hann se,
Läkarn gav nu ett annat besked men du slutade aldrig att le,
Ditt mål du uppnådde med någon vecka,
Men tyvärr hann du aldrig höra göken häcka,
Någon sträckte ut en hand och du for till ett främmande land
Kan inte förstå att du nu inte finns,
Men nu är du tillsammans med de andra som vi i våra hjärtan minns ♡

Till minne