Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever! jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.

When you wake in the morning hush,
I am the swift, uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft starlight at night.

Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die.

Saknar dig så oerhört Pierre du dunkar inom mig 
Älskar dig så mycket!

Saknar och tänker mycket på dig.

Pierre min storebror som alltid funnits för oss,nu fattas du oss så oerhört du finns alltid inom mig

Pierre, en fantastisk lärare, en otrolig pedagog och en suverän människa. Du lämnade oss alldeles för tidigt. Må du vila i frid, Pierre.

En sådan lycklig dag den 29 oktober 2009 i Köpenhamn.

Jag lever som i ett angränsande rum
Sorgen fungerar så
Man står i ett tomt rum med örat tryckt mot väggen och hör
människor röra sig i huset,
varför fortsätter dom som inget har hänt
slamra, tala, skratta och leva
Man är fri men inlåst
Det går inte att byta rum
Man bankar på väggarna men ingen hör,
Folk har fullt upp med sina egna liv.

Du var den finaste människan av alla Pierre min storebror du finns alltid inom mig

Igår var en tung dag, dagen då vi sa hejdå till dig. Du finns i våra hjärtan! Kramar Christoffer, Matilda & Athina

Tack alla ni som kom på min sons begravning! Han är ej borta utan finns inom mig för evigt! Jag älskade honom mer än någonting annat! Vi ses Pierre!

Tack alla som tänker på Pierre Clara och Marie.
Tack Isabella för du tänt ett ljus och skrivit ditt minne, jag kommer ihåg er vänskap och diskussioner om politik.

Tack alla ni som kom till kyrkan och hedrade och tog farväl av Pierre, han är värd varenda tår.
Älskade Pierre!

Ingen sten är så tung som sorgen vi känner
Ingen ros är så vacker som minnen från dig!

Finaste Pierre,
Så svårt att föreställa mig att ditt livfulla och levnadsglada jag inte finns här på jorden längre. Tänker ändå att du faktiskt finns kvar hos de människor du berörde. Allt ifrån hos gamla klasskamrater, barndomsvänner, lärare, arbetskamrater, vänner och elever till dina nära och kära. Mest finns du nog ändå hos din dotter fastän hon är så liten i ålder. För henne kommer du alltid att vara pappan som helst av allt hade velat finnas vid hennes sida genom livet. Nu får du finnas vid hennes sida liksom inom henne. Jag hoppas att där kommer finnas många som med tiden och under hennes liv vill dela med sig av sina minnen av dig till henne. Du lyste så starkt och i mitt minne är du oftast leende och varm, en underbar personlighet med en härlig humor. Jag önskar din familj allt det bästa och att deras saknad med tiden kommer kännas något mindre tung och något mer vacker. Du kommer finnas med dem tills ni möts igen. "Ingenting försvinner, allt finns kvar" som de sa på sommarlovsprogrammet Tippen i början av 90-talet - då när vi var allt för stora för att titta på sånt men ännu nyfikna nog att kunna ta det till oss... Då när vi skrev ett arbete om Falklandskriget ihop (du höll i taktpinnen och var den som hade passionerad koll) i ämnet Internationella Relationer på Bäckängsskolan. Ett av mina finaste minnen av dig. Tack för att du berörde mig!

Det är svårt att känna lycka
det är svårt att känna hopp
när allt som känns är rädsla
och sorg uti min kropp

Du är det finaste vi vet, Du är det dyraste i världen ,Du är som stjärnorna som vindarna,som vågorna
som fåglarna, som blommorna på marken
Vi älskar dig och saknar dig

När dagen känns tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt

Idag har vi varit hemma hos dig i Åmot och jag kände att du trivdes så mycket där.jag såg dig framför mig och kände din närvaro hur du gick där och myste.
Jag saknar dig så Pierre och ser hur Din älskade Marie saknar dig. Varför gick du?

När höstlöven fallit och vi mot vintern går med saknad och sorg vi stod vid bår. Vi anade ej att vi dig skulle mista, att sommaren som gått skulle bli den sista, men när vi vaknar finns Du där vårt morgonkaffe Du är Du är vinden son smeker vårt hår Du är med oss var vi än går Du är solen som håller oss varm Du är hjärtat som slår i vår barm Du är största skatten och för oss tänder Du alla stjärnor om natten Du finns med oss dag för dag allt vi ser allt vi hör allt vi känner det är Du Pierre
Så älskad så saknad
Mamma

När höstlöven fallit och vi mot vintern går med saknad och sorg vi stod vid din bår. Vi anade ej att vi Dig skulle mista, att sommaren som gått skulle bli den sista, men när vi vaknar finns Du där vårt morgonkaffe Du är Du är vinden som smeker vårt hår Du är med oss var vi än går Du är solen som håller oss varm Du är hjärtat som slår i vår barm Du är största skatten och för oss tänder Du alla stjärnor om natten Du finns med oss dag för dag allt vi ser allt vi hör allt vi känner det är Du Pierre
Så Älskad så saknad
Mamma

Till minne