Hjortronmyren

Lasse, jag minns våra eldplatser på hjortromyren.
Jag stannar till när jag passerar någon av dem,
sätter mig ner, blickar ut mot myren,
den spegelblanka sjön och fjällmassivet i väster
och känner en iinre frid.
Så många fina minnen det finns här
och varje eldplats med sitt eget speciella minne.

Midsommar

Ljust dygnet runt,
spegelblank sjö,
harren och siken vakar
Eldstaden vid sjöstranden,
dit jag går varje dag,
vårt favoritställe.
Jag minns,
kaffekokningen i den sotiga kaffepannan,
fiskgrillningen
fågelskådningen.

Plockning av juobmu"(fjällsyra) vid fjällbäcken,
där även rosenroten och kvannen trivs,
en matta av smörbollar och förgätmigej
lyser upp hela fjällängen i dalen.
Jag minns.

Fågelsång

Svartvita flugsnapparna,
som häckar i våra holkar
väcker mig varje morgon
med en hälsning från dig, Lasse.

Rödvingetrastens och björktrastens glada sång
ger mig kraft, styrka och glädje varje dag.

Biellocizas (blåhake) med sin vackra vårdräkt
och metalliska toner i sången
visar sig då och då i björkskogen.

Kniporna nere vid sjön dyker och simmar
i det iskalla,nyss isfria vattnet.

Fågellivet och fågelsången är i full gång
och ger liv åt hela naturen.

Ett år har gått

Lasse, ett år utan dig.
Du finns
på fjällens vita vidder,
i fågelsången
i stjärnenatten,
i blommornas dofter
och i mitt hjärta för alltid.

Du är för alltid en del utav mig.

Du är för alltid en del utav mig.
Som polstjärnans ljus i natten,
jag tänder ett ljus
som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten.

När natten så stilla sig sänker,
finns tystnadens tomhet hos mig
och likt den klaraste stjärnan som blänker,
så stark är min kärlek till dig.

Ett år

Snart ett år har gått sedan Du lämnade detta liv.
Minnena lever vidare. Farväl.

På Himalayas trappor

På Himalayas trappor
sitter den store Vischnu
och drömmer.

Oändlig är kvällen kring Himalaya.

Vitklädd
står pilgrimen liten i purpurskenet.
Allsmäktige,
tag mitt liv
för ett ögonblick av dina drömmar…
Jag vill se vad du vill – och förgås…

(Esith Södergran : Rosenaltaret, 1919)

Den stora saknaden av dig,Lasse

Allt, allt jag ägde var ditt mer än mitt.
Allt vackert jag ville var ditt.
Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting, andades,
kände dig, du var runtomkring.
Livlöst är livet
där inte du är kvar.

Nytt år

Lasse, jag minns våra skidturer på fjället,
när januarisolens ljusa strålar tagit över efter decembers skábma (mörker).
Jag ser dig överallt på mina skidturer och minns
och då kan jag uppleva samma lyckokänsla som då
och förundras över naturens skönhet.

Första julen utan dig

Lasse, jag minns alla våra jular, så kravlösa, avkopplande, fridfulla.
Nu brinner alla juleljusen och de lyser för dig, bara för dig.
Jag minns när vi satte upp adventsljusen på våra två småtallar på gården till första advent.
Det var egentligen redan då julen började för oss. Så småningom nöjde vi oss med en efter det att älgarna var och krafsade på dem.

I Årosjokk före midsommar 1985

Ett sommarminne från 1985.
Vi kom med våra barn på väg mot Nordkap. Vår äldsta dotter hade fått halsfluss och mådde dåligt. Lasse, du lugnade oss och talade om vart vi snabbt skulle vända oss, om dottern behövde läkarkonsultation. Din och Sylvias gästfrihet minns vi ännu med stor värme. Tyvärr träffades vi inte så många gånger p g a de geografiska avstånden men desto oftare per telefon. Du var alltid så vänlig, trevlig att prata med samt spred ett stort lugn omkring dig. Du betydde mycket för många i din närhet! Må gott i det universum, där du finns och vi lovar, att vi ska titta upp mot himlen och vinka åt bara dig.