Till en fin människa
Lasse, du hade de egenskaper som kännetecknar det vi kallar " en fin människa". Du var vidsynt,du du såg andras svagheter, men du utnyttjade dem inte. Det här gjorde att man kände sig helt trygg i ditt sällskap. Vi som vandrar kvar hade behövt dig.
November
Lasse, jag minns våra skidturer i novembermörkret.
Den bleka solen som knappt orkar upp över horisonten
lyser upp hela fjällvärlden i ett rosa skimmer,
de vita fjälltopparna så nära men ändå så långt borta.
Du tyckte så mycket om det här ljuset,
lika mycket som du tyckte om försommarens ljusa och ständiga ljus.
Glimten i ögat
Jag kan än idag se dig framför ögonen när vi möttes i korridorerna på Bolagsskolan. Du hade alltid glimten i ögat och ett leende på läpparna. Bolagsskolan var min första arbetsplats som lärare. Du var en av de trevliga lärarna som bidrog till att det blev en trevlig arbetsplats.
Från 50-talet
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Stjärnhimlen
Lasse,jag minns våra promenader i den mörka och kyliga polarnatten med stjärnhimlen och det sprakande norrskenet (guovssahas) som ljuskälla. Du lärde mig allt om den delen av universum.
Jag vet inte varför jag fascinerades så av vissa stjärnbilder såsom Plejaderna, Sjustjärnorna, kanske för att de var så lätta att upptäcka och jag pekade alltid ut dem och var glad som ett barn när jag hittade dem.
Jupiters starka ljus visar nu vägen åt mig när jag vandrar ensam i den mörka vinterkvällen och Venus lyser som solen en vacker sommardag. Lasse, det är du som visar vägen åt mig i mörkret och då känner jag mig aldrig ensam.
Dikt
Lasse
Jag känner en sådan saknad, tomhet och sorg,
att ha mistat dig gör så fruktansvärt ont.
Jag saknar den trygghet jag kände i din närhet,
att du alltid fanns där med ditt leende, din humor och
din varma röst,
att du alltid fick mig att le när jag var ledsen.
Jag kommer att minnas våra fina stunder tillsammans
och bära dem med mig som ett minne av dig.
dikter till Lasse
Lasse,
nu viskar jag de orden
de vackraste jag vet
du var mitt allt på jorden
och min i evighet. (Sylvia)