🌻

Kära mamma, du vet att jag har så dåligt minne, men jag kom ihåg den lilla lägenheten du bodde i , du jag Rebecca och maja . Du kämpade för att få jobb men tillslut orkade inte du så vi fick Lida att ss dig sitta hemma hela dagarna, vi hade inte ens råd med maten. Snart har det gått 1 år sen du varit borta, det känns så hemskt så fort jag tänker på det! Du gjorde allt för oss (dina barn) skaffade djur till oss även om det var dina sista pengar du hade. Köpte leksaker även om det var dina pengar du skulle köpa nått eget för. Kära mamma nu har himmelen fått en av de vackraste och underbaraste änglarna på hela jorden. Jag älskar dig så mycket mamma jag skulle dött för dig så som du gjort för mig. Vi mot världen mamma.

Vi har inte setts sedan vi gick ut 9:an på Kastalskolan. Jag minns Maritha som en snäll tjej som gick sina egna vägar. Som älskade hundar och som aldrig sa något illa om någon. En tjej som kämpade hårt med skolämnena och som fick bra poöng på proven. Jag minns det långa fina håret och det spontana skrattet utan tillgjordhet. Jag minns också att hon liksom jag var av den känsligare sorten. Ibland var inte skolvärlden så snäll. Det stämmer så bra det där med hjärtat. Vissa har liksom ett extra mjukt skimmer runt sitt hjärta, som inte skulle kunna göra en fluga illa ens. Jag minns Marita som ett gull-hjärta. Det knep i mitt hjärta när jag fick se att barnens mamma så ung slutat sin vandring på jorden. Jag förstår att ta väl hand om de mina än mer nu, för ingen av oss levandes vet när det sista andetaget tas.
Jag vill tända ett ljus som någon sorts tröst till familjen, men också för att jag har den tron i att vi alla möts igen och då lyser lågan stark för evigt.

Till minne