Lars-Erik, kommer ihåg när vi blev riktiga polare, det var när Bertil dragit in årorna och Sannemar inte fick fiska mer för sin fru. Då såg du chansen att få fiska sik på höstarna. Du smet tidigare från jobbet på em, så vi kunde lägga näten medan det var ljust, så kom du förstås för sent på fm. Kommer ihåg den natten när vi lagt extra mycket nät och det blev storm, tur att vi hade Bertils gamla träbåt då, de var mycket skit i näten , men vi fick nästan 50 sikar och du kom rejält sent till jobbet.
Håll pannan varm för så småningom kommer vi efter och det är bra att veta var man kan gå för att få en fika och en pratstund.
Käre Lars-Erik, så roligt vi hade. När vi åkte traktor, när du bjöd på middag och inte minst när du skrämde slag på mig när du snodde tillbaka din åkgräsklippare! Utan att säga något till mig! Jag kommer sakna våra samtal, och dina skratt! Hoppas du har det bra nu <3
Lars-Erik, jag minns mornarna när du kom och knackade på fönstret för att vi skulle hämta upp näten. Jag var alltid vaken, för det var något jag såg fram emot varje gång. Vi två var väl de enda som var uppe så dags på hela Överby. Fastän du var gammal gubbe i mina ögon redan då och jag bara en snorvalp i dina ögon både då och 35 år senare så fanns det en värme i de stunderna som gick över generationerna. Vi sa aldrig så mycket de där mornarna - du var korthuggen och lite butter men jag förstod alltid att du ville väl och du lärde mig alltid något hela tiden. På ditt sätt.
Vi kunde ryka ihop du och jag, två starka viljor, men min respekt för dig fanns alltid där liksom din för mig tror jag. Kanske just därför. Vilket liv du levt och vilken viktig person du varit för min familj med mormor, min mor, min bror och på slutet även för min son Hugo och Salt. Jag kommer alltid att tänka på dig när jag är på sjön, som jag ofta gör. När jag lär aspiranterna på Sjöräddningen hör jag dina ord i huvudet och hör sen mig själv säga dem: "ska du vara på sjön så får du ha ordning på grejorna, annars är det lika bra du stannar i land".
Vila i frid nu Lars-Erik, jag hoppas att fisket går bra däruppe och att du hittar en lagom risig traktor att meka lite med.
Rikard
Lars-Erik,skriver med sorg i hjärtat och svårt att inse att vi aldrig kommer att träffas mer i detta liv men så tacksam för din vänskap under många år. Du slipper nu kämpa mer och smärtan är borta och du får vila. Sov gott ❤ i minnet kommer du alltid att finnas kvar hos oss. Lisa ,Stefan, Linda
Till minne