Minnesstunden hölls på ditt älskade Lambarö den 17 Juli 2020 AVSKEDSORD TILL JAN FRÅN ANITA Vi har samlats här idag för att hedra och ta ett sista farväl av dig Jan; min käre make, vår älskade pappa, morfar, farfar och svärfar. Vi börjar med att läsa din favoritdikt ”Dagen idag” som du framförde vid högtidliga tillfällen. Vi tänkte använda dagen idag till att provsmaka ett av dina Cruviner som du sparat och vårdat ömt för att dricka vid ett speciellt tillfälle och vilket tillfälle kan vara mer lämpat än idag. Vi gör det i bodegan. Det bygge som du enligt dig själv lagt ner flest arbetstimmar på och som dessutom inte var nödvändigt. Bodegan är det bygge som du var mest stolt över. Du älskade att bjuda in till fest för vänner och bekanta. Det var Lambaröbor, springargänget, grannar, släkt och arbetskollegor. Alla trivdes i ditt sällskap och du var en fantastisk värd. Lika mycket som du tyckte om att ställa till fest, lika mycket tyckte du om att tävla. Du antog den ena konstiga utmaningen efter den andra. Tänk när du slog vad med springargänget, dina österbottniska vänner, att du till och med skulle springa fortare än dem med träskor på fötterna och då hör det till saken att du inte ens kunde gå i träskor. Du knep med tårna och sprang för allt vad du hade. Om du vann? Jajamensan. Som 47-åring, året var 1985, laddade du upp till Stockholm Marathon med att grilla en helstekt gris till goda vänners bröllopsmiddag. Därefter sprang du marathon på imponerande 3 tim 28 min och 52 sekunder. Efter loppet dansade du hela natten lång på deras bröllop. Du dansade hellre än bra får jag erkänna men du missade aldrig ett tillfälle att berätta när du slog mig på en danstävling. Det levde du länge på. Det var inte bara idrott som du tävlade och var framgångsrik inom. Du jobbade extra som försäkringsombud och vann år efter år pris som en av Folksams bästa säljare av pensions- och kapitalförsäkringar. Efter att vi har provsmakat Cruvinet tillsammans möter vi dig när du kommer fram till Lambaröfjärden efter din sista seglats. Vi strör ut din aska över ditt älskade fiskevatten samt sänder med följande symboliska ting. Rosorna symboliserar all den kärlek, omsorg och generositet som vi inom familjen tagit del av men också dina gröna fingrar t. ex. dina tidiga skördar av färskpotatis. Du satte en ära i att vi skulle äta egen färskpotatis till midsommar och förgrodde därför potatis hemma i bokhyllan i vardagsrummet och trodde att jag inte skulle upptäcka det. Inget gjordes halvhjärtat. Du odlade tomater, vindruvor och västeråsgurka så att det knakade i växthuset. Till och med kantarellerna vattnades varje dag och du hade koll på varenda en. Kommer du ihåg hur arg du blev när någon helt fräckt gått in på tomten och plockat det gula guldet? Gräsmattan skulle vara grönast på hela ön och du planterade rhododendronbuskar över hela tomten, i olika färger. Än idag njuter vi av blomsterfägringen som är underbart vacker kring midsommar. Sjömanskepsen symboliserar allt som har med vatten, bryggor, segling mm att göra samt överraskningar av alla de slag som du bjudit på under dessa aktiviteter. Minns särskilt när du, Kenneth och Patriks schäfer Ninni skulle köra över cementsäckar i ”degtråget”. Du lassade åtminstone 40 stycken 25 kilos säckar och fribordshöjden var bara någon decimeter. Ni hann inte många meter ut från bryggan innan svallvågorna från en motorbåt sänkte hela skeppet och Jans grund blev till. För att inte tala om din ensamsegling i stortrissen till Jakobstad, Finland. Resan var äventyrlig och du fick oväntat besök av kustbevakningen när du tagit en liten power nap med rodret fastkilat under armen och åkte runt runt i cirkel. Väl i hamn i Jakobstad stiftade du nya bekantskaper och blev inbjuden till storslagen middag hos ägaren till en Swanbåt. Ni satt och resonerade länge och väl och du fascinerades av att han tycktes vara mest intresserad av, näst efter att du faktiskt seglat ända från Stockholm i en så liten segelbåt, av hur du gjorde nr 2 på båten. Du berättade med glimten i ögat att du klädde ett ämbar med tidningspapper och offrade till havsgudarna. Ryktet spreds och Jakobstad tidning ville intervjua dig om din seglats. Att fiska med spö var inte din grej, nej du ville ha stor fångst och la ut nät på nät. Fiskelyckan var ofta god och det tog flera timmar att vittja nät, rensa och filéa fisken. Lika framgångsrikt fiskade du kräftor. Tänk när du gav egenfångade och levande kräftor till din chef på hans 75-årsdag. Du var även stolt över ditt hedersuppdrag som hamnkapten för Lambarö båtsällskap. Kinamyntet symboliserar alla våra underbara resor samt ditt stora intresse för numismatik som resulterade i en stor myntsamling. Du berättade gärna om våra resor för alla som ville höra och nämnde att antalet länder vi besökt var femtiotvå. Kinamyntet köpte du efter livligt prutande på kinesiska muren. Konsekvensen blev en lång svans av säljsugna kineser som ville sälja allt möjligt. Till slut stod vi inte ut och du viftade med armarna och pratade högt och argt på ett obegripligt språk så de la benen på ryggen och stack. Slutligen vill vi hedra dig med en måltid serverad på dina egenhändigt byggda bryggor. Givetvis serverar vi på planka som får symbolisera din korta men intensiva karriär som krögare. På öppningsdagen rök alla proppar i huset när du brassade gös och oxfilé på planka. Kenneth serverade drinkar för att smörja gästerna då maten dröjde, solen sken och stämningen bland gästerna var på topp. Glömde visst att berätta att du självklart högg ner en ek för att tillverka egna plankor. Allt du gjorde, gjorde du helhjärtat och jag älskade dig för det! Farväl min älskade make Anita