Den saknad som funnits har nu till fullo tagit sin gestalt.Jag ser den tydligt nu och kan inte längre värja mig.Färre är gångerna jag vill vakna från min mardröm,längre är perioderna jag i vaket tillstånd befinner mig i den samma.Oliver o jag ittar på ditt fotografi och säger "farfar och pappa i båten.Fiskar."Det är dit jag återvänder när jag vill känna din fulla närvaro.Det är där jag orkar ge ditt ansikte sitt jordeliga uttryck och se dig i ögonen.Där vi satt, i tysta samtal och fullständig trygghet och frid.

Ännu ett nytt år tar sin början(fjärde) utan dig bland oss. Ett år som fört mig till dig i tankar och närvaro än mer än tidigare. Hänt så mycket där jag hade velat ha dig nära. Oliver, ditt barnbarn, påminner så mycket om dig. Önskar varje dag att han hade fått träffa dig. ♥️

Tredje nyår utan dig. Fortsätter söka din röst, din närvaro i allt jag tar mig för. Jag vet att den inte finns där längre, åtminstone inte i någon form som gör att vårt samtal ger mig några svar; ger mig tillräcklig tröst. Jag kommer ändå fortsätta tala med dig på alla sätt jag kan.; På min morgonpromenad i skogen, på bussen på väg till jobbet, på kvällen när jag lagt mig, när regnet faller på löven uppe vid stugan. Som jag saknar att få tala med dig...

Ibland liksom hejdar
sig tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den
aldrig densamma mer.

-Alf Henrikson

"När jag var liten så lovade du mig att alltid finnas vid min sida. Att aldrig överge mig. Dina fotspår skulle alltid finnas intill mina. Och du skulle, viskade du mig i örat, bära mig i dina armar på den långa låga vandringen i den oändliga öknen. Och mycket riktigt så höll du ditt löfte. Du fanns alltid vid min sida. Din hand mötte alltid min när jag sökte dig. Men sedan kom en tid i livet av smärta och mörker. Jag förtärdes inifrån och till slut så gick jag sönder. Då fann jag bara ett par fötter i den vita sanden. Och jag har undrat så många gånger: Varför? Varför övergav du mig just när jag behövde dig som mest? Men sedan gick det en tid och jag förstod att om jag varit ensam då i mörkret så hade jag inte bara gått sönder; Jag hade dött där i sanden
Allt det där är längesen och vandringen är snart slut. Och idag vet jag du aldrig övergav mig i mörkrets tid. För det var under den tiden du bar mig i dina armar. Det var dina fotspår jag såg i sanden"

Söker ständigt efter ditt ljus. Söker det i alla skeenden i livet som jag nu levt utan dig ännu ett årsskifte. Men livet är dunklare utan dig och jag har svårt att hitta min riktning och min väg. Saknar dig så Pappa

Varje morgon vid ditt foto. Vi tänder ett ljus och tänker på dig. Hur mycket vi saknar dig.

Finare och snällare människa har jag aldrig mött.
Tack Inge, för att jag fick lära känna dig.

Finare människa finns inte. Största förebilden och bästa pappa man kan önska sig. Finns inte ord att uttala hur mycket jag kommer sakna dig. Du var min trygghet, min läromästare, min bästa vän. För en stund sen var du här, nu är allt väldigt tomt i huset, i stugan, i båten. Du rörde dig i alla tidsdimensioner. Var ett levande uppslagsverk för saker som hänt och människor du träffat. Hade en sällsynt förmåga att vara i nuet och njöt av det lilla i vardagen och du hade alltid en plan för framtiden. Din kärlek till mamma och ert livskamratskap har givit mig och min syster allt vi någonsin kunnat önska av en uppväxt; Fylld av skratt och värme, trygghet och drömmar. För det tackar jag dig. Finns inte ord att uttala hur mycket jag kommer sakna dig. Min far, min legend.

Tack för alla fina pratstunder på jobbet om allt mellan himmel och jord. På jobbet kommer aldrig något bli sig likt. Snällare och mer givmild person än dig blir svårt att hitta. Vila i frid fina Inge

Tack för allt du givit. Tack för allt du var. Tack för alla ljusa minnen du lämnat kvar.

Till minne