Vila i frid
Mitt hem är där på den andra stranden,
Där livets timglas ej rinner ut.
Och ej till avsked man räcker handen,
Ty himlens glädje tar aldrig slut.

Vila i frid!
Kanske är det först vid dagens slut
när tidens timglas rinner ut
ja kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först vid kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser
mot något större, något mer.

Tack för alla ljusa minnen

I din kärlek fann vi trygghet i din närhet - lugn

I dina armar fanns gemenskap, tröst och ro
Ditt ljus, så varmt och stilla, ditt skratt - en gnista som gav livet färg

Du lever kvar i oss,
i det vi minns, i det vi delar,
i det vi fortsätter att älska.

Nu vilar du tryggt och varmt i himlen, omgiven av frid.
Men ditt ljus ska leva vidare i våra hjärtan,
i evig tid

Du bar oss genom livet, med varsamma händer och ett öppet hjärta.
Du såg oss, hörde oss, förstod oss –även när vi själva inte hade orden.
Dina steg var stilla, men dina avtryck djupa.
Du lärde oss vad det betyder att älska villkorslöst, att finnas där – inte bara när det var lätt, utan kanske särskilt när det var svårt.
I tystnaden efter dig hör vi fortfarande ditt skratt, känner din hand i vår, och minns din blick – så full av värme och liv.
Nu får vi bära din kärlek vidare, i det lilla, i det enkla, i vardagens ögonblick.
Vi ska fortsätta vara ljus för varandra, så som du var för oss.
För även om vi saknar dig djupt, är vi ännu rikare för att vi fick älska dig, och bli älskade av dig.
Tack för allt du gav, för det du var, och för att ditt ljus aldrig slocknar – det bor i oss nu.

Saknaden efter dig är enormt stor

En sista hälsning.

Till minne