i kretsen av de närmaste.

Till minne av Lennart Forsberg

23 juli 1939 – 2 juni 2026

En färgstark, varm och djupt medmänsklig person har lämnat oss.

Lennart föddes i Delsbo den 23 juli 1939. Han växte upp som fosterbarn i Stömne hos familjen Anna och Arvid Löfstrand, en uppväxt som i mycket lade grunden till den man han kom att bli.

I ungdomens år var det idrotten som tog stor plats. Som skicklig hockeymålvakt i Wifsta/Östrand – som senare blev Timrå IK – vaktade han målet med stolthet. Det var också under denna tid han spelade sida vid sida med hockeylegendaren Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, som kom att bli hans bästa vän under dessa år.

Lennarts livsresa rymde både familjeband, studier och en stor geografisk rörlighet. År 1961 välkomnade han sonen Peter i sitt första äktenskap. Efter studier vid Forsa Folkhögskola sökte han sig till Göteborg, där han bodde hos sin biologiska mamma och utbildade sig till styr- och reglertekniker.

Göteborg blev också platsen där han mötte kärleken. År 1968 träffade han Lisbeth, som också studerade i staden. Redan året därpå, 1969, tog han med henne upp för att visa sitt älskade Delsbo för första gången.

Familjen växte snart; år 1970 föddes dottern Pernilla och tio år senare, 1980, föddes sonen Linus.

Under många år hade familjen sin bas i Västra Götaland, men även i Lisbeths hemstad Varberg, men längtan tillbaka till Hälsingland fanns alltid kvar för Lennart. Mellan åren 1983 och 1989 bodde familjen i Delsbo och Hudiksvall, innan de återvände till södra Sverige för en tid. Men Hälsingland slutade aldrig att dra i Lennarts hjärta. År 2005 blev längtan till slut för stor. Paret flyttade då till Friggesund, som kom att bli deras trygga hem och fasta punkt fram till hans bortgång.

Yrkesmässigt var Lennart en mångsidig och driven man som ogärna satt still. Hans karriär spände över vitt skilda områden; han arbetade på Televerket, utmanade sig själv som testförare på Volvos provbana i Hällered, och ansvarade för Skanskas fartygsinredning åt Stena Line – ett uppdrag som tog honom till Gdynia i Polen under ett par år. Han drev även eget företag som trädgårdsentreprenör, under en tid. Sin kanske finaste yrkesgärning gjorde han ändå inom omsorgen. Där arbetade han med funktionshindrade och blev djupt uppskattad av alla brukare för sitt genuina engagemang.

Lennart hade en alldeles unik gåva: han kunde prata med alla människor. Hans diplomatiska förmåga och naturliga humor och pondus gjorde att han utstrålade en sällsynt trygghet. Denna talang var så stark att en läkare brukade ringa in Lennart vid akuta ärenden när en patient var svår att samarbeta med. Lennart kom alltid till undsättning. Efter hans lugna, diplomatiska samtal fann patienten åter tröst och samarbetsvilja.

Lennart efterlämnar ett tomrum som inte kan fyllas, men också ett ljust minne av en man som alltid ställde upp för alla, som såg sina medmänniskor och som levde ett rikt och fylligt liv.

Vila i frid, Lennart