Jag och Arne var goda vänner sedan lågt tillbaka. Vi gjorde värnplikten tillsammans, sedan hade vi sporadiska kontakter fram till för 20 år sedan då vi efter pensioneringen hade mycket tid tillsammans. Arne var den kunniga rådgivare som man kunde fråga om allt. Vi talades vid regelbundet och ofta gick vi ut för att äta tillsammans för att få mer tid att prata. Sista gången vi träffades var på ett seminarier i hur man sköter skog på ett alternativt sätt för att undvika kalhyggen. Jag uppfattade Arnes intresse för olika frågor som djupt och engagerat. Jag uppskattade att vi nu hade tid för att deltaga i olika seminarier och föreläsningar som vi deltog i tillsammans. Denna samvaro med Arne uppskattade jag mycket. Nu är Arne min vän borta och jag sörjer.

Anna och Åsa, jag tänker på er och minns de fina stunderna jag haft med Arne och Kerstin.

Till minne