Igår var det 7 år sen du försvann, saknar dig lika mycket som då, och det känns jobbigt att det nu var 7 hela år sen jag hörde din röst och hade dig nära mig pappa, men du lever vidare i allas minne utav dig. Alla minns dig lika starkt som alltid, du är den mest speciella människan för mig nu och alltid pappa, se ner på oss och le❤️

Nu är det sommar igen, flera år efter att du avlidit. Under denna period 2017 planerade vi nästa termin och alla saker vi skulle göra, inte minst vår kommande utbildning i affektfokuserad terapi i Malaga. Du lärde mig att älska den staden. Så plötsligt var du borta och saknade är fortfarande stark.

Jag älskar dig pappa

Pappa, trots att min värsta mardröm och största rädsla genom livet alltid varit att förlora dig så är tomrummet efter dig större än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Du var inte bara tryggheten i mitt liv, min oändliga källa till kärlek..utan du var också min bästa vän. En vänskap som gick bortom bandet mellan far och dotter, du var ju en sådan underbar rolig människa att man uppskattade dig oavsett blodsband eller ej. Men det förstärkte såklart vårt band, att du var min pappa. Den bästa, mest galna pappan som finns, men jag skulle aldrig haft det på ett annat sätt än att ha fått uppleva dina bästa och mest tokiga sidor (och allt där emellan) för det var blandningen av dem som gjorde dig till den du var, och det var den absolut bästa och mest speciella människan jag någonsin mött. Du gav mig liv inom mitt liv, om du förstår vad jag menar. Du gjorde livet till något innehållsrikt, med mycket fart, skratt, skrik, tårar, känslor, lycka och gapskratt över galna situationer vi hamnade i. Du formade mig till en människa med så mycket tankar, vilket jag är så tacksam för. Jag älskar att känna delar av dig i mig, känna att jag tagit efter dig och att du la grunden för den jag är och den personen kommer jag alltid vara. Vilket betyder att du alltid kommer existera, i mig och mina syskon och dina barnbarn, dina egenskaper kommer alltid leva vidare i oss. Men det gör inte saknaden mindre, det känns som 90% av mig bara består av saknad och sorg över dig, vilket är ett kvitto på vilken bra pappa och människa du var, så älskad. Jag vet att jag har sagt till dig en miljon gånger hur mycket jag älskar dig, men jag känner ändå att jag inte fick säga det nog. Jag vill mest av allt kunna krama om dig varje kväll och förklara hur du är mitt allt, den människa jag älskar och alltid kommer älska mest, min bästa vän och min största förebild men nu kan jag inte det, och det gör så ont. Du brydde dig så mycket om mig..du fick mig att känna mig så älskad och trygg, och nu är allt det borta. Jag känner mig så rånad. Jag förstår inte hur du kan vara död pappa, för jag behöver ju dig exakt lika mycket som alltid. Varför tas en människa ifrån en, som man behöver så mycket? Som man inte kan leva utan..men oroa dig inte pappa. Jag ska försöka. Jag ska göra mitt bästa för att göra dig stolt, jag behöver inte höra din röst fysiskt för att veta vad du skulle sagt till mig nu. Jag vet att du vill att jag ska leva vidare, att jag ska ha ett bra och lyckligt liv för det var ju det du levde för, kärleken till dina barn. Sån oändlig oersättbar kärlek. Jag ska ge dig det du alltid velat för mig, jag ska ta in allt du någonsin sagt till mig och leva efter det för dig pappa. Jag älskar dig och skulle göra precis vad som helst för att få ha dig här hos mig igen. Du är så saknad som en människa någonsin kan bli.

❤ ❤

Leif, min vän och kollega, jag kommer att sakna dig. Din humor, värme och okuvliga energi var alltid inspirerande. Mitt varma deltagande till er i familjen.

Morfar tokig. Och busig. Och rolig.

Du var den bästa morfarn. Du var rolig. Dina historier var roliga, den om när du gjorde inbrott i godislagret var tokig. Det var roligt när du och Herman spelade basket. Du gillade lakritsglassen när vi köpte glass och Herman tog Päronsplit och jag brukade ta Hello Kittyglass. Nu tänker jag jag att du har det kul och roligt och flyger runt med Åse och har vingar.

Leif, mitt i all bedrövelse känner jag mig så glad över att vi träffades ute hos oss på Borrholmen bara ett par veckor innan du somnade in. Det var gamla minnen som pratades och skrattades åt. Det skrattades också mycket åt att det inte bara var så att du bodde på Gripsholms Wärdshus, istället för ute hos Grete på ön, utan du hade dessutom lyckats boka kungliga sviten. Så himla kul! Nu när du inte längre finns här på jorden, sörjer jag oerhört att du inte längre finns som den fina pappa, morfar och farfar du var för dina barn och barnbarn. Dom kommer att sakna dig så mycket. Vila nu i frid och hälsa Åse att vi saknar henne. Ni kommer att ha många skratt och diskussioner ihop. Sov gott och hoppas att det finns en kunglig säng.

Leif! Minnena och den intensiva samvaron under ungdomstiden sitter djupt och varaktigt och dess påverkan för resten av livet är stort.
Tack, för allt du berikat mig och Siv!

Leif,i dagarna har vi varit oskiljaktiga vänner i 52 år.Vår vänskap har från första dag sprakat,gnistrat fyllt oss med inspiration,glädje och tuffa utmaningar omkring det oklart tänkta och våra destruktiva handlingar.Leif tankar på dig gör mig alltid glad och hoppfull!Leif du lever vidare i min och Mias värld för alltid.Håkan och Mia

Leif, så oerhört konstigt, tungt och sorgligt att du är borta. Du och jag har delat en så stor och viktig del av livet, våra barn har med små steg och ystra hopp gått från barn till vuxna, charmerande, starka och roliga vuxna. Vi vet nog alla vem de fått allt det ifrån! Jag vill tacka dig för att du givit mig och barnen de tokroliga, livliga minnen som är ditt signum,att berätta och minnas om och om igen. Du var stark i personlighet och åsikter, hade en drivkraft som plöjde genom tid och eventuella hinder, du var nog den mest levnadskraftiga person jag någonsin känt. Så minns jag dig och så ser jag dig i barnen när de gör sina liv till något att vara stolt över. Försök att vila lite nu. Ditt skratt hörs än.

Leif! Det här känns så sorgligt. Så alldeles för tidigt.
Tack för fina samtal, skratt och roliga sommarhäng long time ago. Att säga till dig att vila i frid känns konstigt. Frid var liksom inte din grej så vila istället i visshet om att du var en älskad, omtyckt och uppskattad människa.

Min pappa. Min älskade pappa. Tack för att du var min och för allt du gjorde för mig och mina barn. Herman och Lily hade den bästa och roligaste morfarn man kan ha. Jag, Olle och barnen saknar dig så innerligt. Det är redan tomt här på söder när inte du kommer förbi längre och lämnar en Aftonbladet i köket. Jag njöt varje gång vi sågs - av våra resor, middagar, luncher på stan. Våra samtal, dina analyser, din humor, dina tokigheter och ditt höga skratt. Nu är allt minnen. Hälsa mamma där på andra sidan. Älskar dig för evigt.

Till minne