Aldrig glömmer jag min kära folkskollärare Gunnar Rosenqvist på 1960-talet. Du tillhörde mina goda uppfostrare! Du fick mig att lyssna och lära och se på kunskaper som ett lätt bagage, precis som mina föräldrar. Det var du och din granne Märta Edström, som var mina positiva ledljus mina 6 första skolår i Folkskolan i Sigtuna. Glad att jag som vuxen sa det till både dig och henne, när vi möttes på stan. Vila i välförtjänt frid i det eviga fågelkvittret, Gunnar!

När tornseglaren vänder tillbaka ska vi skänka en varm tanke till dig.

Älskade Gunnar, tack för mångårig vänskap och allt vad du betytt för oss. Alla fina vårutflykter i fågelmarker och för all den kunskap du delat med dig av. Du fattas oss. Vila i frid.

Saknad av många fågelgubbar och - gummor från Fysingen, Garnsviken, Sigridsholmsjön och andra vackra fågellokaler där Gunnar och Gunvor brukade dyka upp för att lyssna på den första lärkan eller för att spana ut över vatten som vaknar en vårmorgon. Och snart är den här igen - den första lärkan! Vila i frid, Gunnar

Älskade moffi ❤️ minnet av dig har en särskild del i mitt hjärta

Vila i frid, bästa lärare.

Till minne