Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.
Engelsk original: Death is nothing at all (Canon Henry Scott-Holland, 1847-1918, Canon of St Paul's Cathedral)

Tack Ulf för att du alltid delat med dig av din kunskap, dina kloka råd, din värme och din härliga energi. Tillsammans med dig var jag alltid glad & trygg och jag är så tacksam att jag fick vara din kollega i 13 år samt din vän. Jag har så många roliga och härliga minnen tillsammans med dig, så många roliga upptåg och bus som vi delat men även djupa och allvarliga diskussioner som jag alltid kommer bära med mig. När jag tänker tillbaka på min tid på Kriminalvården så är du en av de första jag kommer att tänka på och då ler jag och får en härlig känsla i hela kroppen. Ulf du var så fin, snäll och speciell. Du stod upp för alla mänskor lika värde och du hade tron på att människan kunde förändras. Du var aldrig dömande och du såg människan, människan bakom missbruk, handlingar och brott. Din styrka var att du även hade förmågan att möta människor där de befann sig och ge dem hopp, mod och styrka att förändra sina liv. Ofta så trodde inte våra klienter att de kunde förändra sina liv eller sin situation. Men Ulf du trodde på dem och det gav dem styrka att våga tro på sig själva. Du har verkligen gjort skillnad för så många människor i ditt liv Ulf ?
Jag är så glad och tacksam att jag i dag på din minnesstund fick möta dina nära och kära som du alltid pratade så varmt om. Det var så mycket kärlek och vi pratade om dig med glädje för det är så vi alla alltid kommer att minnas dig.
Du är saknad och du kommer alltid finnas i mina tankar, vila i frid ❤️

Tack Ulf för att jag fått vara en del i din arbetsgrupp under mer än 20 år. Minnen flödar inom mig och händelser poppar upp. Särskilt en kommer fram då vi (- 98) tillsammans med kolleger från Växjö utbildades i programmet Brottsbrytet. Vi spelade rollspel och du gick in i rollen som klient till 110% Läraren hade svårt att avsluta det hela, hon ville se hur utvecklingen blev, även om tanken från början var en kort session.
Din inlevelseförmåga och utstrålning förmedlade du i både ord och kroppsspråk vilket smittade av sig till oss med så många goa energier. Du är saknad.
Ulf, är en fin del i mitt livsträd. Vila i frid.

Tack kära Ulf för både roliga och kloka samtal på jobbet. Med stor erfarenhet, ödmjukhet och värme, inspirerade du till tron på människans förmåga och godhet. Du ingav ett lugn och en trygghet som få med dom där snälla ögonen bakom de runda glasögonbågarna. Jag tyckte om att höra dina berättelser från både nu och förr som alltid präglades av en värdighet i mötet med människor. Du är saknad.

Ulf, tack för din vänskap och att för jag fått förmånen att vara din arbetskollega under flera år!
Flera gånger har du stöttat mig både som kollega och vän och genom åren har vi har skrattat, gråtit och delat både glädje och sorg.
Som arbetskamrat var Du den bästa! Du delade generöst med dig av dina kunskaper, livserfarenheter men framför allt förmedlade du en värme och hopp om förändring och tron på det "goda hos människan". Ditt hjärta var så stort!
Åh vad jag kommer sakna våra förtroliga samtal, din humor och din uppriktiga omtänksamhet.
Mina varmaste tankar till dina nära och kära.
Du kommer att fattas mig. Vila i frid.

Ulf, du och jag gick i gymnasiet i Växjö och det var då vi blev goda vänner och vår kamratskap utvecklades. När vi sedan skulle börja läsa i Lund 1967 delade vi bostad strax utanför Lund. Första terminen levde vi studentliv mer med fokus på nöjen än studier och hade mycket roligt tillsammans. Vi umgick även sedan vi börjat ”läsa på allvar”, men efter att du och Ragnhild lämnat Lund hade vi igen egen kontakt medan min Agneta och Ragnhild fortsatte att hördas av. Vi återsågs inte förrän 2000 i samband med en kräftfest på Senoren. Det var då lika lätt att talas vid som det varit tidigare. Tyvärr blev det inget ytterligare återseende. Jag har bara positiva minnen kvar av vår vänskap.

Ulf, du var kanske min första vuxna förebild förutom mina föräldrar. Vi träffades första gången i slutet av 60-talet i Lund där du och Ralli studerade. Jag fick följa med på olika aktiviteter både på dagarna och på kvällarna. Jag tyckte detta var otroligt fascinerande. Denna positiva känsla av Lunds studentliv gjorde att jag själv valde att studera där. Några år därefter tillbringade du och jag ett antal sommarveckor tillsammans på Nabba. Ralli jobbade på dagarna och du och jag badade, fiskade och gjorde små båtutfärder med Askeladden till Långö, Knösö och Säljö. På eftermiddagarna cyklade vi upp till stora vägen och väntade på att Ralli skulle komma med bussen. När vi väntade tävlade vi med att räkna bilar med olika färger. Tror du lät mig vinna varje gång. På kvällarna åkte vi ofta i din "bubbla" till Färskesjön för att bada och tvätta oss. En kväll åkte vi in till Karlskrona för att se en film som heter "Butch Cassidy and Sundance Kid" där åldersgränsen var 11 år vilket jag inte var då. Jag tyckte detta var väldigt spännande! Den relation vi hade under dessa är är svår att beskriva. Kanske kan man sammanfatta det som att du var en "extrapappa". Ditt lugn skapade en trygghet som jag under dessa år både behövde och värdesatte mycket. Under senare år har vi träffats någon gång per år i Blekinge antingen genom att vi spontant sprang på varandra i Karlskrona (av någon konstig anledning ett antal gånger i skoaffären i Affärshuset Kronan på Ronnebygatan) eller i samband med Lovas födelsedag. Trots att vi träffades så sällan fanns ändå känslan av en stark gemenskap oss emellan kvar. Tack Ulf för den samvaro vi fick tillsammans och allt positivt du gjorde för mej.

Till minne