Till pappa!

Sakta smekte min hand din kind. Följde dess rynkor som åren hade skapat. Livets alla bekymmer hade satt sina spår. Men också spår av all dess glädje fanns där. Åren som varit gick så fort förbi. Du som nyss sprang omkring i barnets dans. Smög nu fram med rollatorn till stöd. Din starka arm hade blivit svag. Men minnet av din ungdoms styrka fanns kvar. Livet sprang så fort förbi, lätt var inte varje dag. Men ditt hjärtas värme och din humor levde kvar. Minnet svek ibland men ungdomens minnen levde kvar. Och dom minnena gladde länge din dag. Jag tog din hand och jag höll den tid som vi hade kvar. Tills du släppte min hand i nattens timmar. Vila i frid min älskade pappa.  Barbro 22 april 2021.