Till minne av Siv Ljung

Siv var för mig "Siv i Brostugan" och jag har känt henne hela mitt liv. Brostugan var en torpstuga som stod på min familjs ägor i en liten by på småländska höglandet, och när jag föddes hyrdes den av Sivs morföräldrar, Rut och Algot Karlsson. Siv växte upp hos dem. En sommar - troligen 1949 - anlitades Siv av mina föräldrar för barnpassning och hjälp i hushållet. På sensommaren kom min far hem från marknaden i Bodafors och hade med sig en kulram i present till mig. På bottenplattan fanns alfabetets bokstäver klistrade på en remsa. Siv satte genast i gång. - Detta är A. Kan du säga det? - Ja. -Säg det då! - A, sa jag. Så höll vi på tills vi kom till Ö och Sivs tålamod tröt inte. Det var en viktig kunskap som grundlades där. Min mor uppskattade Siv mycket, och de höll kontakt genom åren. Själv återknöt jag kontakten med Siv för 6-7 år sedan. I samband med att vi i min (och Sivs) barndomsby skrev en bok om byn intervjuade jag henne. Hon hade mycket att berätta. Det var historier om fotogenlampor, fruset vatten i hinken vintertid, snön som yrde in genom väggspringor och handlaren som stack till henne en bit falukorv när hon handlade, eftersom han visste att de levde under knappa villkor i Brostugan. Det fanns ingen bitterhet hos Siv utan hon talade med värme om bönderna och människorna runtomkring som hon uppfattade som välvilliga och hjälpsamma. Födelseorten och den lilla stugan låg Siv varmt om hjärtat, och jag fick veta att hon brukade åka varje sommar och bese platsen och sitta ner och dricka kaffe. Ett par gånger bjöd jag Siv att komma och vi besökte platsen tillsammans. Inga byggnader finns kvar; det är bara den stora lönnen som står vid vägkanten där grinden förut fanns. Siv var en länk till min tidiga barndom och det liv som var förr. Jag sörjer djupt att det inte blev av att jag bjöd henne i år, fastän jag hade tänkt det. Så sent som bara några dagar innan hennes son Kenneth ringde mig och berättade om hennes bortgång hade jag henne i tankarna. Blandat med sorgen över förlusten finns ändå glädjen över att ha fått ha henne i mitt liv.