Älskade Mamma

Älskade Mammsingen. För ett år sedan, 1 juli 2017, vigde Du mig och Christer. Den dagen var det otänkbart att Du idag inte skulle finnas här ibland oss mer. Den dagen fanns bara kärlek och värme och idag är tomhet och en stor saknad efter Dig. Jag är otroligt Tacksam för att just Du vigde oss, det är ett varmt och kärleksfullt minne jag kan bära med mig resten av mitt liv. Jag är otroligt tacksam för att just Du var min Mamma. Tack för allt. Vi ses igen, någonstans bortom tid och rum!

Mamma

Älskade Mammsingen. För ett år sedan, 1 juli 2017, vigde Du mig och Christer. Den dagen var det otänkbart att Du idag inte skulle finnas här ibland oss mer. Den dagen fanns bara kärlek och värme och idag är tomhet och en stor saknad efter Dig. Jag är otroligt Tacksam för att just Du vigde oss, det är ett varmt och kärleksfullt minne jag kan bära med mig resten av mitt liv. Jag är otroligt tacksam för att just Du var min Mamma. Tack för allt. En dikt av Lasse Berghagen som du gärna använde i dina borgerliga begravningstal ger ord för tomheten och även tröst i sorgen. Vi ses igen, någonstans bortom tid och rum! Nu Nu stormen har bedarrat och själen funnit frid. Ditt sista lätta andetag blev tystnad himlesvid. Din sista strid är över nu och stum vår klagosång. Ett skepp styr in mot okänt mål i livets solnedgång. Nu tystnar vid och fåglars kör, dom undrar var du är. Du satt ju nyss och lyssnade till vårens kvällskonsert. Du lyssnade så varsamt då till både moll och dur, som om du vände blad för blad i minnets partitur. Nu snuddar aldrig mer din fot vid klöverängens blad. Den saknar dig, din barndomsstig, den första i en rad. Och aldrig mer ska insjöns våg få kyssa dina tår. En kvällsbris kärleksfull och öm få leka i ditt hår. Nu ska du aldrig famnas mer till glädje och till tröst. Och aldrig mer ska längtans sång få sjunga i ditt bröst. Ett skepp styr ut och lämnar kvar till avsked dessa ord. ' Att älska och bli älskad är det största på vår jord. Att älska och bli älskad är det största på vår jord.'

Till minne av min Syster

Siv Holm, Våmhus, har efter en tids sjukdom somnat in i sitt hem, en månad före sin 65-årsdag. Siv sörjs närmast av maken Pelle och barnen Pernilla, Anders och Linnéa med familjer. Siv växte upp i Björkvassla by i Våmhus tillsammans med föräldrarna Alfred och Elin Matsson samt syskonen Margit och Jan. Efter skolgången i Våmhusskolan gick hon i realskolan i Orsa. Hon var bara 16 år då hon tillsammans med en barndomskamrat flyttade till Stockholm för att jobba. De började båda på Postgirot. Efter några år i Stockholm träffade hon sin blivande man, Per Holm, med släktband till Orsa. De började sitt liv tillsammans i Sundbyberg där de två äldsta barnen är födda. I början av 80-talet blev längtan till hembygden för stark och de flyttade till Våmhus och bosatte sig i byn Vidbäcken. Siv fick anställning som sekreterare hos advokaterna Lindkvist i Mora. Ett jobb som var utvecklande och lärorikt. Det gav också rika möjligheter att befästa och förnya kontaktnätet i hembygden, något som Siv uppskattade och odlade. Siv hade många intressen vid sidan av familjen och jobbet. Intresset för hembygden tog sig uttryck i ett politiskt engagemang, i församlingens arbete och inte minst i barnens folkdanslag. Det blev många turnéer med danslaget ut i Europa. Men Siv satt inte fast. Hon var nyfiken, hade ambition och såg möjligheter att utvecklas och gå vidare. Med tre barn i skolåldern och fortsatt engagemang i det som låg henne varmt om hjärtat läste hon in en gymnasieexamen och gick en it-utbildning. Förhoppningen var att på sikt ta ansvar för en egen verksamhet, att bli entreprenör. Direkt efter avslutad vidareutbildning började hon arbeta på Levenius begravningsbyrå i Orsa. Här trivdes Siv. Med sin sociala förmåga, sin vänlighet och sitt lugna sätt passade hon perfekt för yrket. Hon tog över byrån i Orsa 2003, utvecklade verksamheten och öppnade 2005 ett filialkontor i Älvdalen. I sin nya roll som egenföretagare engagerade sig Siv i företagarförening och branschorganisation. Hon reste runt och föreläste om sitt nya yrke. Hon vann respekt och uppskattning som borgerlig begravningsförrättare och trädde också in i rollen som borgerlig vigselförrättare. Ständigt nya strängar på sin lyra, men omsorgen om familjen och intresset för hembygden och de som lever och verkar här kom ändå alltid i första hand. Jag fick behålla min syster i nästan 65 år. Vi har alltid haft täta kontakter. Vi har umgåtts både på tu man hand och tillsammans med våra familjer. Vi har passat varandras barn och vi har stått varandra mycket nära. Så gott som varje dag har vi talat med varandra i telefon och delat på både glädje och sorg. Siv var en mycket glad och positiv person. Att slösa livskraft på slentrian och missmod ingick inte i hennes personlighet. För mig efterlämnar Siv ett oändligt stort tomrum och saknad. Med allt det hon gav, lever hon vidare i våra minnen. Margit Kallner

Tacksägelse

En vacker gudstjänst på en alldeles underbar sommardag!