Sommar minne

Jag minns när jag o vi o ja o Hanna ,var hos min arbets kamrat Maria i almenäs. Vi satt o prata o plötsligt kom du springandes mamma ,mamma en fuga (fluga) , du grät o va ledsen. Du va jätte rädd för flugor. Vad jag vet så vad det ,det enda du va rädd för. Du va aldrig rädd för någonting. Du är nog inte rädd nu heller.

Semesterminne

Det finns så många minnen jag vill dela med dig min älskade lillebror. Det jag tänker på närmast just nu är ni var ca 10 och 11 och var på bussresa med mamma och mormor. Vi satt längst fram i bussen för att du ville se alla häftiga bilar på autobahn. Klockan var inte ens 7 på morgonen och vi var ändå pigga som lärkor. Vi hade köpt godis som var som små bumlingar. De var lagom stora för att trycka upp under läppen som världens största snus typ. Det såg ju såklart helt sjukt ut och vi skrattade åt varandra så vi grät. När reseledaren skulle väcka resten av bussen hade vi redan gjort jobbet åt henne och hon sa "jag vet att många sover och det är tidigt. Här framme sitter i alla fall två som är vakna". Många skratt har vi delat och det skär i mig att jag aldrig mer får skratta med dig, men jag hoppas du ser mig och kan skratta med mig där du är nu. Jag saknar dig så ♡