Per Wanhatalos jordfästning och begravning 10 februari 2023.

Att stå vid en kista här i Pajala kyrka idag och veta att det är vännen och älgjakts kompisen Per som ligger i kistan är nästan omöjligt att förstå. Per var ju så full av liv och hade fortfarande så mycket på gång inför framtiden, så varför skulle han ryckas bort från det här livet så hastigt och oväntat. För oss vanliga enkla människor känns Pers död fortfarande bara orättvis och fel. Men så är det väl kanske alltid med döden att den för dom som blir kvar sörjande, för dom känns döden orättvis och fel. Som nära släkt har jag känt Per sedan barndomen och under många, många år i ett gemensamt älgjakts lag har bekantskapen och vänskapen blivit djup och ärlig. Saknaden och sorgen efter Per känns tung idag men jag tror att sorgen och saknaden kommer att vara än mer påtaglig för oss som kommer att samlas i vår grillstuga i Hörnan för älgjakt nästa höst. Per var en självklar och viktig medlem i vårt lag och jag gissar att många av oss kommer av gammal vana att tänka och till och med vid vissa tillfällen fråga att “var är Per, är han kvar på sitt pass”? Många minnen och episoder från älgjakten kommer upp när man tänker på Per. Vi har väl inte alltid varit överens om allt i våra diskussioner men en mycket god egenskap hos Per har ju varit att åsikts motsättningarna alltid gått över mycket snabbt och inte påverkat stämningen och lagandan någon längre tid. Både jag och Per har ju under många år haft hund vid jakterna och alla som har det vet ju att det händer ganska ofta att hundarna i sin jaktiver inte alltid kommer ihåg att återvända hem i tid utan då får ägaren stanna kvar i skogen och vänta. Både jag och Per har fått uppleva sådana tillfällen, så tillsammans har vi flera gånger fått sitta och vänta i timmar på att någon av våra hundar ska återkomma. Det här hände ju ganska ofta innan dom moderna pejl utrustningarna fanns. Vi fick följa hund spår i flera kilometer i 30 cm djup snö eller sitta halva nätterna i mörker och lyssna efter hundskall. Vid ett sånt tillfälle kommer jag ihåg att Per hade planerat att på kvällen åka till sin kusin Per Tervahauta i Tärendö för att fira honom på hans 50-årsdag men det blev ingenting av det för han satt tillsammans med mig i mörkret i skogen i Löytöpalo och väntade på min hund som vägrade lämna en älg som hon fått stopp på. Ytterligare något som jag kommer att sakna när Per är borta från älgjakten är att det blir färre och färre som man kan prata meänkieli med i vårt jaktlag. Per och jag är ju i den åldern att vi tycker att egentligen kan man inte jaga älg riktigt effektivt annat än om man gör det på meänkieli. Det finns meänkieli ord som man nuförtiden kanske bara använder vid älgjakt. Jag kommer ihåg en gång när Per kom från sitt pass och berättade att han sett en älg men precis när han lyfte bössan för att skjuta så “havatti” älgen honom och stack iväg. Ordet “havatti” som på svenska betyder ungefär “med en snabb blick upptäcka något” var något som jag inte hört på många år men Per använde det alltså när han skulle beskriva hur en älg upptäckt honom. Förra hösten hittade Per och jag nya intressanta älgjakts upplevelser när vi jagade i Peräjävaara skogarna och vi hade planerat att innan nästa höst bygga nya älgtorn på strategiska ställen på dom markerna. Nu blir det inte så för Per, döden hann före. Per! Inte vet jag vad som finns, där bortom myrarna och bergen, skogarna och ängarna. Inte vet jag om det finns något annat Men visst borde du ha fått stanna här ännu ett tag FARVÄL, Sov i ro