Käraste Marianne,
Jag saknar Dig och Din underbara förmåga att alltid vara glad, vänlig och positiv. Att möta Dig var som att träffas av ett konfettiregn. Jag gick stärkt från ett sådant möte, alltid leende.. till nästa gång vi sågs,
Det är så tyst i huset utan Dig. Nu kan jag inte längre hänga påsar med Marianne-karameller på Din dörr för Du kommer inte att öppna den. Det är jag så ledsen för.
Jag är också så ledsen över att jag inte var med på Din begravning. Du vet att jag hade velat vara med Dig i kyrkan då! Jag fick tyvärr inte reda på när begravningen skulle ske och jag har inte längre någon tidning ..

Jag tänker ofta på Dig och det kommer jag att göra länge, länge .. Tack för att Nils och jag fick lära känna Dig och det ljus Du spred till oss och många fler.

Till minne