Lillemor
Vi växte upp i en idyll, i Egna hemsområdet Pölsebo. Bara namnet, Pölsebo.... som alla andra ungar byggde vi våra kojor, spelade vår fotboll och vår landhockey. Byggde burktelefoner och våra första relationer. Vi var dagbarn, jag och syrran. Jag vet inte riktigt hur det arrangerades eller i vilken ålder det egentligen var. Men jag minns det gröna runda bordet, hunden Lufsan, choklad med skinn på, ostmackor och Lillemor som satt och pratade med oss. Förhörde oss om vad vi hittat på. Tränade oss i att kommunicera. Umgås med vuxna. Rökte, precis som alla andra vuxna på den tiden. Allt var självklart för oss, det var ingen oro i att gå hem till några okända människor eller till någon institution med massvis av ungar. Vi gick hem till Lillemor. I huset mittemot. Till några av våra bästa kompisars morsa. Det var naturligtvis massa puzzelbitar som hängde ihop och som skapade oss, men vi blev nog ganska trygga individer de flesta av oss. De där eftermiddagarna var en stor del av det. Vi visste vart vi skulle gå. Vi visste att när Lillemor höjde rösten, då hade vi gått över en gräns vi inte borde närmat oss. Det är en trygghet i det. Att känna de att de vuxna bryr sig. Fortfarande i vuxen ålder, 45 år senare sprang vi på varandra i stan någon gång. Jag blev alltid lika glad och började babbla med folk om hur fantastiskt vi hade det när vi växte upp. Tack för allt min gamla dagmamma!
Min mamma
❤️Mamma❤️. Min mamma❤️ Har du nått änglarna i himlen ännu? Har du lärt dig att använda dina vingar? Mamma, du är så otroligt saknad. Så svårt att förstå att detta är sant. Alla säger att alla skall vi den vägen vandra. Men jag trodde aldrig att du skulle vara en av dem. Imorgon så skall jag, min familj och alla andra nära och kära få vara med dig en sista stund i i våra liv. Du är och var en underbar människa för oss och dina barnbarn och barnbarnsbarn. Snälla mamma, vaka över oss och flyg försiktigt. Älskar dig mamma❤️?❤️?
Mamma
Så otroligt saknad. Fattar inte ännu att du är borta och att jag aldrig mer kan ringa dig. Det känns så tomt här utan dig. Jag har pratat med dig i telefon varje dag i mitt vuxna liv och nu kan jag inte ringa dig för jag har inte numret till himlen. Men jag vet att du sitter däruppe och håller koll på oss. Jag är så glad att vi hann åka till Grekland i somras. Jag sparar alla fina minnen inom mig istället mamma och pratar minnen med mina nära och kära. Alicia undrar varför du blev så sjuk i hjärtat så att du hamnade uppe på molnen. Det är så svårt att förklara för henne men hon tänker också på att du är med henne i hennes inte sjuka hjärta (som hon sa själv). Ha det bra uppe i himlen mamma så skall jag försöka ta vara på oss här på jorden ett tag till.
Mommo
Mommo, du va allt för mig, du gav mig så mycket råd, varje gång jag hade ett dilemma eller behövde hjälp med vad som helst vad det dig jag ringde, ja pratade med dig 2-3 gng per dag, telefonen är så tyst, ja saknar din röst, dina kramar, ditt skratt eller hur du alltid skulle pilla med något när man satt och pratade med dig :) du va en sån vacker ädelsten och du har lämnat ett stort tomrum i mitt hjärta :( jag vet att du sitter där uppe o med ett glas ”saft” och tittar på oss och vakar över oss... du är aldrig glömd och alltid älskad ❤️❤️❤️?
Solen
Jag känner ingen som älskar solen så mycket som du gjorde, du har varit som en riktig mormor för mig och lämnade oss lite för tidigt tycker jag,du lämnar ett tomrum som ingen kommer kunna ersätter. Jag hoppas du har det varmt och mycket sol där du är nu, så du kan ligger i din solstol med våra andra vänner och tar dig ett glas och njuter av att se ner till oss. Alltid saknad, alltid älskad❤️