Ett skratt som spred sig

Jag har många fina minnen av Leffe. Det är således svårt att välja bara ett. Därför väljer jag att dela med mig av det som ekar i mitt huvud nu när jag tänker på Leffe - hans skratt. Ett smittande skratt som jag ofta hörde i vårt kontorslandskap. Leffe var en glad kollega. Han var också den som kunde bita ifrån och säga till en upprörd kund att ”du kan lugna ner dig så ringer du mig när du är lugn”. Sättet som Leffe alltid var villig att hjälpa till på och lära ut hur saker fungerar är något jag beundrar. Jag som okunnig nybörjare för några år sedan kände mig alltid bekväm med att fråga hur saker och ting fungerade för jag visste att det inte bemöttes med en suck eller himlande ögon. Det bemöttes alltid med ”Ja men sätt dig ner så ska jag förklara ”. Du är enormt saknad Leffe. 

Kollega som blev mer än en Kollega

Leif, när jag började på Boon Edam tog du emot mig med öppna armar och med glada miner. Minns vårt första samtal såväl, under sittande möte märker jag att jag på något sätt växte lite som människa, det sättet som hur du omedvetet coachade oss som fick oss att växa var en unik gåva du besatt. Du var också en envis person som gärna kom till mig i motgångar och medgångar för att prata av dig, när samtalen var över avslutade du gärna samtalen med, "David, nu gräver vi ner klackarna och kör på" och sen skrattade du. Leif du kommer alltid att finnas hos mig och tack för allt.