Liten minnestext om min älskade farfar

I tisdags, den 28/2, dog min älskade farfar, Kurt Johansson.❤️ Farfar har alltid betytt otroligt mycket för mig och varit en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv. Farfar och jag har alltid haft ett särskilt band och det känns väldigt tomt utan honom. Jag vet att jag har varit bortskämd som fått ha min farfar så här länge, men de man älskar vill man ju aldrig skiljas ifrån.❤️ För mig har farfar alltid inneburit en stor trygghet. Ända sedan jag föddes har han funnits där för mig (oss) och jag (vi) kunde alltid räkna med farfar, i vått och torrt. Stålfarfar. En frisk, stark, träningsälskande person, som skämtsam, pigg och oftast glad hade stor aptit på livet, trots sina nästan 90 år. Farfar och jag såg bl.a. fram emot kaffe vid hans badstuga i vår- och sommarsolen, vårt traditionella påskfirande med familjen, att gå ut och äta på restaurang och hans 90-årskalas till sommaren. Önskar så att vi hade fått hylla dig då. Du var omtyckt av så många. Farfar arbetade hårt i sitt liv, på bla järnverket i Hagfors (där han träffade min farmor, Marianne), på tegelbruket och Pellyfabriken hemma i Falkenberg. Därefter på Vin & Sprit i många år. Farfar växte upp i Falkenberg ("gamla stan") och kände till det mesta om sin hemstad. Han var driftig och kom redan som barn på sätt att bidra till familjens försörjning. Bla födde han upp kaniner och cyklade runt till olika gårdar och sålde fisk. Det hände ofta att han cyklade flera mil. När han blev äldre sålde han skinnjackor på torget i Falkenberg och i Kungsbacka bland annat. Farfar är en av de personer som format mig till den jag är. Han var t.ex. den som visade mig några av Sveriges vackraste platser (Funäsdalen, Mittådalen, Klövsjö by, Ristafallen, Tennforsen mfl), vilket säkert var med och bidrog till min kärlek till naturen. Farfar älskade även havet. Han var sjöman i flottan ett tag och han tyckte mycket om att bada och sola, gärna vid badstugan på Skrea strand. Det var inte så länge sedan han både tog långa morgonpromenader vid havet och tidiga morgondopp varje dag under sommarhalvåret. Farfar var en mycket stor idrotts- och främst löparfantast och tränade löpning från unga år, med Gunder Hägg som en inspirationskälla. Farfar sprang många motionslopp och åkte gärna längdskidor på vintrarna, bl.a. åkte han ett antal Vasalopp. Han var även löptränare under många år, så sent som upp till 75-årsåldern och brann verkligen för det och hade mycket fokus på löpteknik. Han var medlem i F.I.K. och tränade en ungdomsgrupp med stor glädje, däribland några av barnbarnen. Vi var ett gäng som hade skoj ihop på IP och i Slättenskogen. Farfar tränade även med stort engagemang bl.a. min pappas kusiner, Jörgen och Joakim Johansson, som var duktiga i löpning och som tog medaljer i bl.a. terräng-SM. Farfar engagerade sig också i Falkenbergs brottarklubbs ungdomssektion under några år, när min pappa Börje och farbror Gunnar var aktiva brottare. Farfar älskade att följa friidrott och längdskidor på tv och i tisdags skulle du, liksom jag och pappa, ha suttit klistrade vid VM i längdskidor. Istället satt vi vid din sida när du tog dina sista andetag. Det känns så overkligt. Farfar var med och byggde två hus, ett på Borgmästargatan, ihop med sin far Ivan, åt honom och sin mor Rut samt syskonen Sune, Ulla-Britt och Jan-Erik. Det andra huset han byggde var på Hermelinsvägen, tillsammans med sina söner åt sig, sin fru (farmor) och sönerna. Eftersom min pappa och farbror flyttade hemifrån bodde de inte i det stora huset så många år utan köpte så småningom ett mindre. Farmor och farfar hann med att bo på många adresser; Rostbrännarvägen i Hagfors, Arvidstorpsvägen (första egna huset), Rönnstigen, Hermelinsvägen och Stig Dagermans väg i Falkenberg. Det hus vi barnbarn minns mest var det gamla huset i Abild som de bodde i i många år. Där brukade farfar skotta isen på branddammen bredvid åt oss om vintrarna, han byggde hönsgård och köpte varsin höna (+tupp) till oss sex barnbarn. Han kalkade och rensade dammen och försökte plantera in fisk. Farfar stortrivdes med skog och djur inpå knuten och vi barnbarn med. Min lillebror brukade alltid hitta kopparödlor m.m. där och vi lekte hopptävling med minigrodor i gräsmattan. (Som vi f.ö. inte ville att farfar skulle klippa för smågrodornas skull, men vilket han såklart nödgades göra). Farfar var mån om att sköta om huset och höll det välskött och fint. Så var det även med bilarna. Alltifrån sin gamla Hillman, till sin Amazon, sina Volvobilar, sin Golf och slutligen Mazdan. Farfar hade ett trevligt och skämtsamt sätt som gjorde att han var omtyckt av väldigt många. Jag vet att han hade många vänner och bekanta, bl.a. på PRO:s boulebanor, där han höll till mycket fram till nyligen. Nu senaste förgyllde han tillvaron för personal och boende på Solhaga, där han flyttade in i slutet av förra sommaren, efter att ha sålt sin lägenhet på Fiskaregatan. Så sent som kvällen innan han dog bjöd han upp till dans när de hade allsång. Musik, sång och dans var också något farfar verkligen älskade. Han och hans barnbarnsbarn Ellen fick komma upp och sjunga inför publik när Eddie Oliva uppträdde på Solhaga tidigt i höstas, vilket vi vet att han var glad och stolt över. Ett signum för farfar var hans hjärtliga skratt. Han skrattade alltid högt när han såg Kalle anka på julafton, läste i Hälge eller någon annan serietidning, tittade på Åsa-Nisse eller liknande film på tv. Jag kommer alltid att höra ditt glada skratt inom mig. Vi har upplevt mycket tillsammans och jag bär för alltid med mig dessa minnen och är så tacksam för allt. Det finns massor att berätta om och att säga, men jag är glad att jag faktiskt sa mycket av det till dig när du levde. Farfar. Tack för allt du gav oss. Nu har du fått träffa vår kära farmor igen. Jag älskar dig för alltid och saknar dig bortom ord.