Tack mamma för allt.
För den kicki som du var där och då i tegelhagen inte cancer utan du.
Jag saknar dig mamma.
Jag följde efter dig genom köket och höll i din kjol den där som är en blandning av rosa och orange, den som går hela vägen ner till golvet och som var så mjuk. Vi lyssnade på musik och vi fick nästan inte ens plats i det lilla köket där i tegelhagen. Jag såg hur glad du var. Den delen av din person som du var då är den jag vill ha tillbaka, den som är lycklig och inte är påverkad av cancern. Jag vill inte få dig tillbaka till mig om den är kvar, jag vill inte att du ska lida för min skull. Ta den lättnaden att slippa kämpa det är okej att ge upp.
Det finns folk som lyser genom alla mörker. Du var sån. Du är sån.
Egentligen var jag först mest en hangaround till din och Vivis vänskap trots att vi vid tiden ni lärde känna varandra hoppade fallskärm i samma klubb. Några år senare åkte jag dock till Egypten och dök med dig som guide och vår vänskap blev en egen. Då vi länge båda jobbade i var sin ände på Tegeluddsvägen blev lunch-date den vanligaste träffen och ibland sågs vi med barnen när de var mindre. Visade det sig att vi var på samma plats; Skövde/Karlsborg, Kungsberget, Vässjö, Ikea - hittade vi ibland extra möjligheter att ses om än kort. Ibland sågs vi inte på ganska länge men det gjorde inget. Det var alltid enkelt med dig; aldrig krångligt. Du var en positiv kraft. Och jag menar inte att du alltid bara var glad - många samtal var tunga i sitt innehåll - men att du tog dig an livets toppar och dalar samt människor du mötte med en “det ska gå bra- attityd” . Positivt. Framåt! Och godhjärtat. Bara god! <3 Och du är fortfarande. När jag har läst det många andra skriver så är det uppenbart att du lämnat mycket gott kvar här i jordelivet. Jag fick en association till när man pysslar med glitter - det liksom sprider sig och hamnar lite varstans - plötsligt glittrar det till på ett nytt ställe. .länge efter pysseldagen. Du glittrade och ditt glitter spred sig. Sprider sig. Du lämnade glitter hos oss som fick lära känna dig. . Så saknad!
Min skyddsängel
Den här stunden dyker ofta upp i mitt minne, hur stolt moster du var, redan innan Freya kom till världen. Jag vill tacka dig för all kärlek du gett till mina små, hur du tagit dig an storasysters rollen med bravur när du kom med alla tips och råd när jag var gravid. Hur du ALLTID var en moster till dem som ställde upp, som fanns där jämt och in i det sista gav dem kärlek. Jag saknar dig. Det gör ont.
Jag saknar dig, jag saknar dig
Tack för att just du är min syster. Tack för allt du lärt mig och alla år du har omfamnat mig. Du kommer föralltid vara den snällaste personen jag någonsin känt! Jag älskar dig Kristin! /minsting-systern
