Ne jöjj el sírva síromig,
Nem fekszem itt, nem alszom itt,
Ezer fúvó szélben lakom
Gyémánt vagyok fénylő havon,
Érő kalászon nyári napfény,
Szelíd esőcske őszi estén,
Ott vagyok a reggeli csendben,
A könnyed napi sietségben,
Fejed fölött körző madár,
Csillagfény sötét éjszakán,
Nyíló virág szirma vagyok,
Néma csendben nálad lakok
A daloló madár vagyok,
S minden neked kedves dolog....

Síromnál sírva meg ne állj,
Nem vagyok ott, nincs is halál

Idag plockade jag några vitsippor som jag ville ge till dig. Saknar dig, mamma.

Det är idag en månad sedan mammas begravning. Saknaden efter henne är tung att bära. Att minnas henne och all den kärlek hon givit ger mig kraft och styrka att gå vidare men ibland blir saknaden väldigt stor. Många gånger vill jag slå mammas telefonnummer av gammal vana för att prata lite, som vi gjort så många gånger, men tvingas inse att det inte går.... Trots allt, vet jag att mamma har det bra och jag blir glad när jag tänker på att vi ska ses igen.

Ha felnézünk a csillagokra,tudjuk hogy valahol ott vagy.Emléked örökké megőrizzük.

Saknar dig varje dag mormor, tänker på dig hela tiden. Kram och kärlek

Min älskade mamma var otrolig! Hon har lärt mig vad verklig kärlek är; Att ge och ge - utan att förvänta sig att få något tillbaka. Och, att ha förmågan att glädja sig över det.

Till minne