Till min pappa Karel

Det finns så ofantligt mycket att berätta om dig. Allt får inte plats idag. Men, då jag tänkte på vad jag skulle nämna idag, så kommer många fina minnen fram. Jag tänker främst på din hjälpsamhet. Ett vanligt samtal med dig kunde låta: Vad kan jag hjälpa till med? Behöver du något? Vad ska vi hitta på? Ständigt ställde du upp för allt och alla! Jag minns alla dessa otaliga resor du gjorde in till stan och ibland hade jag även ett brev i brevlådan från dig. Eller, då vi bilade så många gånger ner till Kontinenten. Vi hade allsång i bilen och en gång sjöng vi så mycket att du körde av vägen. Vi kommer aldrig glömma ditt glada humör och din underbara humor! Hur hela vårt hus fylldes av din sång och pianospelande. Speciellt inför middagar då du alltid spelade ”Hungermarschen”. Du lärde mig cykla… Du lärde mig spela piano och att åka skidor.. I timmar satt du med mig och hjälpte mig med matematiken… Då jag blev tröstlös, och inte någonsin trodde jag skulle klara matteprovet… Så fortsatte du tålmodigt vid min sida, tills jag klarade detta. Precis som du gjorde med allt annat i livet. Med din positivism, klokhet och medmänsklighet så förgyllde du allas våra liv. ”Kämpa, kämpa Christina! Du fixar det, du klarar allt”. Dessa ord kommer för evigt att finnas kvar hos mig. Och när det blir svårt, så kommer jag att titta upp mot dig. Då vet jag att du är med mig och ger mig styrka. Tack för allt, älskade pappa