En dikt för Ingrid

Jag ville förära faster Ingrid en vacker dikt. Jag letade i Nils Ferlins samlade dikter, där fanns mycket om livet och döden men inget som jag tyckte riktigt passade. Då mindes jag några rader som jag alltid hade tyckt om ur en dikt av Pär Lagerkvist. Här är den till faster Ingrids minne. Det är vackrast när det skymmer All den kärlek himlen rymmer Ligger samlad i ett dunkelt ljus Över jorden, Över markens hus Allt är ömhet Allt är smekt av händer Herren själv utplånar fjärran stränder Allt är nära, allt är långt ifrån Allt är givet människan som lån Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig Inom kort ska allt tagas ifrån mig Träden, molnen, marken där jag går Jag skall vandra - ensam utan spår Pär Lagerkvist, 1919