Gabriel var kittet som sammanfogade oss

Gabriel var alltid generös med sin varma personlighet och den som fick oss i kompisgänget att sammanstråla. Lite som kittet som man tätar gamla fönsterrutorna med. Även om det mellan gångerna trängde in kall luft mellan alla i gänget var det tätt och en varm stämning när han såg till att vi umgicks. Antingen i vinkällaren eller under något av alla hans välplanerade nyårsfiranden. Under högstadietiden var källaren på Fårön en central punkt. Där spelade vi långa sessioner av låtar som Basket Case och The Wicker Man. Gabriel trygg bakom trummorna även efter att vi spelat samma ackord 40 minuter i sträck. Efter att ha bankat och plågat trumskinnen hade Gabriel en rödare nyans i ansiktet men han vägrade att ge upp. Det hela blev en tävling om vem som skulle ge upp först. Även om Gabriel hade oddsen mot sig med tanke på hans instrument stod han där som slutlig vinnare. Jag kommer speciellt ihåg sommarveckan på Rönnskär. Vi badade och spelade in olika sketcher med Gabriels kamera som vi sedan skrattade åt tills vi inte fick luft längre. Under den första dagen noterade han något. Vi hade ätit upp en tredje av den medhavda maten. Nu skulle vi bli tvungna att ransonera resterande del av tiden, något Gabriel tog ansvar för och fixade galant. Musik och båtar var det Gabriel och jag samlades runt under de tidiga tonåren. Jag mötte upp dig på kajen och vi tog min röda båt ut på äventyr. Tack för alla fina minnen och vila i frid.