Nu har det gått tre månader och fortfarande är det overkligt att du är borta, saknaden är stor och det är svårt att förstå hur det kunde bli så här. Vila så gott så syns vi sen och det skall bli så underbart.

Idag känns det ledsamt och tungt. Såg en dikt häromdagen som jag tycker speglar det man känner. " Att Du är borta går inte att förstå att vi aldrig mer får ha Dig nära, höra Din röst, Ditt skratt, inte känna Din hand i vår, möta Din blick, Ditt leende Allt är overkligt, tomt, ofattbart.... Vi saknar Dig så! Tänker på dig idag och på dina kära Sandra, Carina, Henrik och Andreas.