Lars och jag var bördiga från Ludvika i Dalarna. Mitt första möte med Lars, var när han var vikarierande lärare vid Högbergsskolan, för en hop bångstyriga ekonomistuderande. Glömmer aldrig när vi hade så ”rolig timme”, att tårarna trillade av skratt på Lars kinder. Nåväl, han lyckades med att slå in kunskaper också i skallen, så väl att jag kom in på Handels 1969, där vi stötte på varandra förstås. Vi sågs även på ”bästa årsredovisnings” prisutdelningar. Sedan har jag inte träffat Lars, då jag arbetat i industrin utanför Stockholm. Men Lars finns alltid i mitt minne, en klok, kunnig och stöttande medmänniska.

Tack Lars, för allt du lärt mig och alla givande diskussioner som vi haft. Det har varit en stor ära att få känna dig.

Vi beklagar er sorg och tänker på er

Till minne