Minnesord över Birger framförda av Robert Olsson på minnesstunden 28 juni 2024

Birger var en av de personer som stått mig närmast under mitt liv. Mina egna föräldrar gick bort ganska tidigt – 32 när min mamma dog och 37 när min pappa gick bort. Därför blev Siw och Birger lite extraföräldrar för mig. Birger och jag delade mycket t e x fotbollen, hemmafixandet, stugan i Blekinge och familjelivet. Det känns så bra att vi tillsammans med Siw och Birger att realisera drömmen - att bygga en stuga i Svanhalla. Att få något eget att bygga på och fixa med var något som Birger hade sett fram emot länge och han älskade att hålla på med stugan. Vi gjorde mycket själva tillsammans i stugan och gjöt bl a grunden till stugan en varm sommarhelg 1992. Vi var båda helt slut och Birger fick stanna och vila på vägen till Enköping på söndagskvällen för att inte somna vid ratten. Trött men lycklig Vi gillade också samma humor,( dvs ganska dåliga pappaskämt) och han älskade revyer som Hasse o Tage och Peter Flack. Ibland kunde han sitta och skratta för sig själv över någon s k rolig historia eller något tok som någon hittat på. Birger var mannen med otroligt många vänner men helt utan ovänner . Hur klarar man det? Alla gillade Birger. Vart han än kom – inom släkten, i trappan , på torget och på äldreboendet . Han lyste av genuin vänlighet och människokärlek. Birger var inte mannen som tog plats eller skapade konflikt – snarare den som gärna undvek det och gick en annan väg. Han störde ingen , men gladde många. Jag vet att han gillade vissa saker – men inte så mycket vad eller vem han tyckte riktigt illa om. Han är ett bevis på att man kan beröra utan att uppröra och att man kan stå för något utan att stå ut och söka konflikt. Men – jag vet fortfarande inte säkert vilken som var hans favoritlåt, vad han röstade på eller vilket fotbollslag i allsvenskan han höll på. Varför valde han att göra så? Någon skulle kanske säga att han undvek konflikter . Mitt svar är att han tyckte om människor och inte ville inte göra någon illa Det blev också hans stora framgångsfaktor – den blyge grabben som hållit sig bakgrunden i barndomen, men som gjorde en strålande karriär inom bok och pappershandeln. Han blev efterfrågad inom branschen och jobbade flera år efter att han egentligen gått i pension Han gick ifrån bokhandelsmedhjälpare till platschef och stjärnsäljare genom att bygga långsiktiga relationer - inte genom att skryta eller trampa på andra. Birger tog inte stor plats, men var ändå djupt engagerad i föreningslivet, t ex inom idrotten, Friluftsfrämjandet, S:t Örjan eller bostadsrättsföreningen. Han la gärna ner oändliga timmar av arbete och tog på sig en viktig roll, men helst lite i bakgrunden som kassör, sekreterare Men - inte ordförande och var nog inte den som eldade massorna på årsmötet. Birger var en av alla dessa numera bortglömda folkrörelsehjältar som inte strävande efter makt utan efter att göra en insats för det som viktigt för många andra. Han var inte emot något utan valde att jobba för en god sak utan att kräva något tillbaka. Det är så otroligt härligt omodernt! Jag är så glad att jag fick lära känna Birger så nära. Vi har skrattat, jobbat och kollat på en hel del fotboll tillsammans - men aldrig någonsin bråkat. Det kan nog bero på att ingen av oss älskar konflikter – det var också något vi delade. Jag kommer verkligen att sakna dig och hade gett vad som helst för att få höra ett av dina dåliga skämt för tusende gången just nu, men jag vet att du saknat Siw mycket och att ni någonstans har förenats nu. Jag tror du kände att du var klar med livet och lämnade oss kvar med minnena av alla härliga stunder. Tack Birger!