I en röd Toyota Corolla

Tänk att jag faktiskt fick ha dig en bra bit in i mitt vuxna liv. Det är få förunnat och jag är otroligt tacksam för det. "När du tog din lilla hand i min, å jag såg dina ögon stråla. Det var då, min kära, jag bjöd dig på, en liten femöres kola." Sångerna du sjungit för mig så många gånger hörs i mitt huvud om och om igen. Jag sjunger dem för mina barn, precis som du gjort för dina, och mamma gjort för mig. På det sättet får de alltid finnas kvar, och jag ska berätta för mina barn om dig, om och om igen. Ett av alla minnen som jag minns med värme var att jag och Jacob åkte med dig och mormor hem från Sunnanvik. Du körde vägen genom Kalvsvik och det var en jättevarm sommardag. Jag hängde med armbågen utanför rutan. På radion spelades "Vi går på stigen, som går till Evert..". Bilen doftade röda Stimorol och vi erbjöds som vanligt smaka, men tackade som vanligt nej.. (Undrar om de upphört finnas nu när er generation börjar gå ur tiden?). Jag minns att jag tittade ut genom rutan och kände.. det här är fint, och det är precis så jag minns det.