På Kvällen dagen efter att pappa dött satt jag i bilen på väg hem till min egen familj och försökte förstå sorgen.
Jag tänkte att vi har rum inom oss
Som är fyllda av upplevelser och känslor.
.. pappa är ett av mina rum..
I hela mitt liv har dörren till pappa stått öppen.. till allt som var han, musik och sång, berättandet, humorn, öppenheten.

Jag hann precis hem till Ryssby den här speciella dagen, innan begravningsbyrån skulle ta med pappa och åka.. det var så sorgligt och smärtsamt att gå fram och hålla om hans kalla ansikte och sedan om hans axlar.. han var kvar men ändå långt borta.. nej han var inte kvar längre.. han som alltid varit här, var borta..
Dörren till rummet pappa stängdes den här torsdagmorgonen den 4 oktober 2018.
Dörren stängdes men rummet i mig finns kvar.

Jag tänker att nu får vi gå vidare själva i tacksamhet över det som vi har fått och kanske öppna den egna dörren för gemenskap, så som Erik gjorde❣️så många gånger..

Anette

Tänker på er alla!!

Jag trivs bäst när dagen bräcker
när fälten fylls av ljus.
När tuppen gal på avstånd
när det är långt till närmsta hus
Men ändå så pass nära
att en tyst och stilla natt
när man sitter under stjärnorna
kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet
för både kropp och själ......

Stor Stor styrke kram <3

Annelie Granath m Fam

Till minne