Bertils tal på mamma Margaretas begravning, 20 juli 2020

Kära mamma, Knappt två veckor har gått sen du lämnade oss. För att göra dig rättvisa skulle jag egentligen behövt två år att förbereda mig för det här talet. Vi får se hur det här går, för en förmåga jag ärvt av dig är att gråta vid känsliga stunder. Jag tänkte ta upp tre saker om dig jag tänker ta med mig. Familjens tydliga centralpunkt och sammanhållning. Under vår uppväxt var du tydligt den som hade koll på allting skötte hushållet och familjen. Du fick ofta ta hand om oss själv när pappa var på resa eller behövde jobba mycket. Under mitten på 70-talet hade vi det lite knapert i familjen, men du såg till att vi inte märkte det tack vare din omsorg. Jag personligen fick en tydlig indikation på det när jag flyttat hemifrån och för första gångenskulle gör a min favoriträtt, gulaschsoppa, själv efter recept i Min Kokbok (som jag naturligtvis fått från dig). Soppan består att köttfärs, potatis och lök och när jag gjort den färdig enligt receptet så hade något uppenbarligen blivit fel. När jag ringde och frågade dig varför det var så mycket köttfärs i soppan jag gjort fick jag svaret att på den tiden, när du gjorde soppan åt oss så använde du en tredjedel så mycket köttfärs. Jag antar att du fyllde på med två tredjedelar kärlek för soppan smakade lika bra ändå. Din kärlek för musik har genomsyrat hela vår uppväxt. Du har uppmuntrat oss att spela instrument även om Evas klarinettspelande och Sofias saxofon kanske inte går till historien som de mest lyckade musikkarriärerna. Jag själv ångrar att jag slutade spela piano, men även om du säkert tyckte att jag skulle spela vidare så ville du inte tvinga mig. Sen har du dragit med oss på konserter och musikföreställningar så fort du har kommit åt och även om vi från tid till annan inte uppskattade det vid tillfället så är i alla fall jag tacksam för den invigningen i musikens värld. På senare år gjorde du samma sak med barnbarnen som ofta har fått biljetter till musikaler, teaterföreställningar eller konserter som julklappar (Även om vi barn inte var med till Passionsspelen i Oberammergau så kände jag mig ändå delaktig när du lyriskt berättade om musiken och skådespelet där. Jag tror aldrig jag sett dig så fascinerad när du berättat om något.) Dina år i Svensk finska kören tog oss på kombinerade kör och semesterresor i Finland och till körstämman i Skinnskatteberg. Dina fantastiska 50 år i kyrkokören uppmärksammade kyrkan med en välförtjänt medalj. Trots all denna musik så spelades det inte så mycket skivor hemma, i alla fall inte av dig och pappa, men en sak kunde man vara säker på. På julaftons morgon fylldes Omvägen 15 av Hosianna till morgonfikat. En tradition som jag tagit med mig till min familj i Bälinge de jular vi inte är i Haparanda. Det tredje jag tänker på är din omtänksamhet om andra. Du har alltid varit omtänksam haft ett stort engagemang för andras välbefinnande, vare sig det har varit offentligt ibland annat Röda korset och Kyrkan, eller mer privat bland släkt och vänner. Ibland ledde denna omtanke om andra till att du åsidosatte dig själv och dina egna behov. Din omtanke om mig visades bland annat när jag under en Margareta dag som denna, hjälpte pappa att göra fika för dig, Anna och Eva och plötsligt blev olycklig för att jag inte skulle firas. Då inkluderade du mig och jag fick därefter för en stund heta Lars Bertil Margareta. För oss barn har det också visat sig i hur du välkomnat våra respektive, Matte, Benke, Åsa och Tobias som du omfamnat som del av familjen. För egen del märktes det tydligt när du snabbt anammade min Åsa bland “flickorna”, dvs Anna och Eva. I och med att Sofia var så mycket yngre hade hon ofta en egen kategori. Det var ofta “flickorna och Sofia”. Än mer har din omtanke och kärlek visats när det gäller barnbarnen. Pappa har oftast varit den som har busat och lekt med barnbarnen, (och naturligtvis gett riisia, rasia, rumpanpäälle), medan du har varit med barnbarnen på dina villkor och låtit dem delta i de vanliga sysslorna. Vi har otaliga foton av Teodor, Max, Elsa, Felix, Viktor, Klara och Elvira när de bakar med dig, plockar bär eller svamp, pysslar med dig och framförallt sjunger med dig. Alla har suttit i din famn eller bredvid dig vid pianot och lyssnat på dig och sjungit med dig. Med sviktande ork kunde du de sista åren inte leva upp till dina egna förväntningar på omtanke om andra, vilket ibland var jobbigt för dig, men du lärde dig att förlita dig på att andra kunde hjälpa dig och stötta dig och de sista åren har pappa varit den klippa du kunde luta dig mot för att ända in till slutet hjälpa dig med att laga mat, tvätta kläder, hålla reda på mediciner och mycket mer. Pappa - vi, som under vår uppväxt knappt sett dig koka gröt, är så tacksamma och imponerande över det enorma lass du dragit den sista tiden med Mamma. Även om vi aldrig tvivlat på din kärlek till henne så har den blivit smärtsamt tydligt de senaste åren. Tack pappa. Jag brukade säga att det var tacksamt att dra en vits för mamma för hon skrattade tre gånger. En gång när man berättade skämtet, en gång när man förklarade det och en gång till när hon förstod det. Jag känner att jag kan berätta det här för att mamma själv tyckte att det stämde in på henne och att det i sig var roligt. Mamma var inte en skämtare, det är och har varit pappas avdelning, men hon hade en varm och samtidigt lite spetsig humor. Ett exempel på det var för ett par år sedan när jag påpekade för mamma hur duktig pappa hade blivit i köket så svarade hon “Ja, han är inte helt obildbar. Jag har lärt honom väl” Det har du mamma, du har lärt oss alla väl. Tack vare det kommer vi att klara oss. Tack för allt, vila i frid.

Underbara Margareta! Min simskolelärare vid Laksosstranden.