Inte bara en fantastisk målare ...

I samband med kampanjen Rädda Ånge (från SJs indragningar och prishöjningar)i början på 1970-talet målade Curt Agge en tavla av den stora demonstrationen för Folket Järnväg, dock med banderollen Rädda Norrland. Vore roligt att veta var den hamnade, någon? Från sin atelje i f d bryggeriet i Ånge hade han mycket god kontakt med det unga gardet, vilket höll i sig genom åren och flyttningen till Gimåfors. Anna var modell i hans konstkurs i Fränsta och jag m fl gladdes inte bara åt hans fina målningar utan också hans kärlek till jazz. De senaste decennierna bjöd han alltid in oss att spela sommarjazz i hans konstnärspark. Oss var till en början Barfota Jazzmen, men blev sedemera konstellationer av New Orleans Friends, med tradjazzmusiker från hela regionen, inte minst från vår familj i Ånge. De senaste somrarna (fram till 2018) växte publikskaran till närmar 100 personer, som dessutom njöt av konstparken och fick träffa den gladlynta Anna-Greta (som kokade allt kaffet) och den mysande värden själv. Som dessutom alltid skänkte en lockande tavla till det andlöst förhoppningsfulla konstlotteriet. Med oss hade vi också flera somrar en äldre konstnärskollega, Gunnel Heineman, Annas mamma från Stockholm. De blev mycket förtjusta i varandra och återupplivade erfarenheter och minnen, samt skänkte varandra ett eget konstverk. Själv fick jag också motta en färgstark tavla när jag fyllde jämt, vilket inträffar precis tio år efter Curts motsvarande. Jag kan lugnt tala för oss tre och nedanstående gäng att vi saknar vännen Curt och de välkomnande och lyckade sommarjazzmötena på hans fantastiska gård. Bengt BIM Ingelstam, Anna Falk, Gunnel Heineman, sönerna Falk, Barfota Jazzmen m fl

Curt...

För alltid saknad Aldrig glömd Tack för all färgrik glädje