Vissa kallade dig krutkärring, men för mig var du stålmor. En kvinna med alvarligheten och envisheten i ena handen, och ett kärleksfullt skratt toppat av guldpengar av i den andra, vi ses förbi eventhorizonten min finaste farmor.
Jag önskar jag visste
om du är hos far.
"Lärkan den sjöng för oss
när vi cykla ut
till mormor och morfar
till trädgården där vi lekte
precis som du...
En gång för länge, länge sen.
Jag vet att du finns där än.
Jag vet att du finns där."
Din barndoms trädgård fanns alltid i ditt hjärta. Bästa platsen på jorden.
Jag hoppas du får twista igen på en lövad dansbana i den ljusa sommarnatten till himlens Sven-Ingvars.
Livet rinner så fort förbi, det vet vi som levt ett tag, ingen anar hur åldern kastar sitt nät -
sjukdom, glömska eller värk. Det blir sällan värdig sorti för någon av oss. Men du höjde handen till trotsig hälsning och log som en flicka på din 90års dag, så minns jag dig nu
Sen sydde du för dig, din familj och för andra som beundrade dig. Du var en stålkvinna som alltid ville väl, hade nära till skratt och svar på tal.
Om sommaren hägrade Lindeshamn och Öresund med bryggbad, kakkalas och ålafiske.
Du tog dig och familjen genom stiltje och stormar. Kämpade långa dagar först som yrkes försörjande kvinna med mönster och saxar
Sen träffade du Sven och blev kapten för familjen Anderssons i alla väder. Hem med man och två söner. 60-talet i arbetarstaden var nog inte lika spännande som Paris eller Köpenhamn men det fanns hopp om en bättre framtid.
Cykeln var nyckeln till frihet för dig som längtade till danspalatsen som gömde sig i bokskogarna i Skåne. Fnissiga tonårsflickor trampade träget hem efter dansen i söndagsgryningen på grusvägar från Karlslund, Rönnehäll eller hela vägen från Dagstorp.
Flickan från Örja kyrkby utanför Landskrona. I det lilla huset bredvid kyrkan, växte du upp mellan krigen då världen höll andan.
Många syskon vimlade runt i huset när mor och far arbetade på åkern. Efter kriget började livet med arbete 6 dar i veckan.
Fina kära Ulla, jag minns dig med mycket glädje och tänker på alla glada skratt och fina minnen du delat med dig av när vi träffats genom alla år sedan 1986.
Jag saknar dig❤️
Sov gott Ulla
Sov i ro Faster
Mona & Carin
Christer & Leif
Moster Ulla och gudmor. Så många minnen från uppväxten då även vi bodde på Silvergården. Du var så duktig på att sy , vilket både jag o bröderna fick ta del av…många härliga outfits!Det som jag minns mest nu är ditt härliga smittande skratt.
Tackar farmor för bingo, amerikanska dramaserier, kalvsylta och alla ålamackor jag konsumerat från tiden på Silvergården
Älskade farmor ❤️
Tack moster Ulla för alla fina minnen! Dina flitiga händer sydde många examensklänningar till oss kusiner.
Till minne