Älskade Marianne! Vi träffades en höstafton för snart trettio år sedan. Det blev de bästa åren i mitt liv. Vi hade skilda intressen och vanor men trivdes likväl mycket bra tillsammans. I det stora huset i Svarte hade vi avskilda environger vilket gav oss båda stor frihet. Du var en mycket bestämd kvinna som tidigt bestämde dig för att börja rida, flytta till Stockholm och bli översättare, vilket gick helt enligt plan. När du fick din sjukdomsdiagnos förtvivlade du inte lärde dig allt om din inre fiende. Din sista tid blev svår men nu får du äntligen vila utan plågor. RID I FRID MOT NYA MÅL.