En fantastisk far

Arne levde ett rikt och aktivt liv med mycket resor, musik och intressen som durspel, astronomi, litteratur, bilar, motorer och motorcyklar. Framför allt så älskade han havet och vinden och under sin livstid ägde han sammanlagt 38 båtar. Han seglade första gången som 13-åring med en eka som han utrustat med ett lakan till segel. Under 60-talet var han stridspilot i svenska flygvapnet. På fritiden körde han racerbåt och satte fartrekord på 50 knop på Helge Å. På 70 och 80-talet seglade han och min mor den vackra mahogny vindö 30’an ”Galej”. På tidigt 90-tal ägde han 2 yrkes-fiskebåtar som vi la ut lax-garn i Hanöbukten med. Mot slutet av 90-talet skaffade han den orange’a Rhapsody 34’an ”Matanzas” som han kappseglade i Åhus. På 2010-talet kappseglade han med J/24’an ”Gammeldansken” med ett fint gäng i Malmö och i Kiel, och seglade även i Finland med 6’an Arneta. Arne seglade sitt första Gotland Runt 1985, och nu 41 år senare seglade han sitt andra och sista Gotland Runt på vår båt Iris - som vi tillsammans köpte i Turkiet våren 2024 med målet att segla just Gotland Runt. Arne lämnade denna värld med flaggan i topp medan han gjorde det han älskade mest, att basta och segla. Han fick uppnå sin dröm att segla Gotland Runt tillsammans med sin son på sin dröm-båt - Arcona 460’n Iris som var döpt efter hans mor. Bara ett par timmar innan han gick bort hade han stått till rors när Iris seglade genacker. Arne blev 82 år gammal och jag tror alla 10 personer som seglade med honom ombord på Iris tyckte det var en riktig stark man som trots sin ålder tog sig upp på relingen för att kränga båten när vi rundade Gotlands södra udde i 10m/s och soluppgång. Arne hade ingen respektive eller nära släkt kvar i livet, och jag var hans enda biologiska son – men genom åren fick fler än jag uppleva honom som en fadersgestalt, något jag tror han bar med sig och värdesatte. Han var en fantastisk far som alltid ställde upp för mig vad som än hände. Han var lojal, rättvis och stod alltid för sitt ord. Han var min trygghet, min kompass, min mentor och även min bästa vän. Vi talade i telefon varje dag och han kände till alla mina vänner. Varje gång jag flyttade någon stans så hjälpte han till. Han besökte mig också på alla arbetsplatser jag haft, och tog alltid emot mig i sin bil när jag besökte honom i Malmö. Jag kommer för alltid att sakna Arnes stöd, hans kärlek, hans varma kramar, fasta handslag och positiva uppmuntrande attityd, men jag tröstar mig med att han mönstrade av glad och levande efter att ha genomfört sin dröm, i ett sammanhang han trivdes i, som en ”seglare guru” och del av en gemenskap som spelade en så stor roll i hans liv. Hans minne hedrades redan samma kväll som han gick bort av 100-tals seglare genom en tyst minut under kvällens regattamiddag. Arne älskade också musik, och spelade själv både durspel, munspel och nyckelharpa. Han dansade gammeldans, åkte på spelmansstämmor och hade alltid ett munspel i bakfickan. Dagen innan Gotland Runt gick vi på bryggorna i Saltsjöbaden och sjöng på Cornelis Vreeswijk ”Till Riksbanken”.