Barndomsminnen

Många trevliga minnen dyker upp. Även om vi inte haft kontakt på många år har vår tid tillsammans betytt väldigt mycket för mig. Det var vi som gjorde den nu så berömda resan mellan Bosjön och Unden i kanot innan den ens var uppfunnen. Farbror Joel (din morfar) skjutsade oss med häst och vagn till Bosjön där vi började vår resa, första natten sov vi på en ö i Bosjön och dagen därpå fortsatte vi vår färd mellan sjöarna, mycket släpande och dragande mellan sjöarna blev det. Vi kokade potatis i den stora grytan på berget för att ha till grisen, givetvis hamnade en och annan potatis i våra egna magar. Vi hade mjölkkrig i ladugården, sputade mjölk direkt ur spenarna på korna och hade jättekul. Vi tältade i kohagen på sommaren och blev skrämda av knaknde och brakande i skogen, det visade sig att det var grannens kor som var väldigt nyfikna på oss. Det var en spänning jag aldrig glömmer. Du var alltid full av upptåg och idéer, jag längtade alltid till helgen näs vi skulle träffas på Ykullen, vi hade ett hemligt tecken så att jag skulle veta om du hade anlänt eller ej, du hängde ut en påse på balkongen som jag såg från vår sommarstuga, jag tror att du knappt fått upp den innan jag stod på trappan och väntade. Vi skickades till blåbässkogen för att plocka blåbär och din mamma Asta gjorde världens godaste blåbärspaj som vi fick smaka som tack för hjälpen. Vi försökte tämja din morfars arbetshäst Blenda, vi red mycket, den ena satt på hästen och den andra cyklade eller lånade Kjells moppe och vi turades om. Det hände att morfar Joel fick komma ut och hoja på hästen eftersom hon ibland vägrade lämna gårdsplanen. Jag fick också komma hem till dig i Örebro och följa med ut i Er båt på Hjälmaren, det var en mycket spännande tid för mig. Vi plockade alla sorters blommor och pressade och gjorde en fin bok, Din mor Asta visade mig boken vid ett tillfälle långt senare i livet och jag fick en barm och god känsla i hela kroppen och många goda minnen kom tillbaka. Vi hjälpte din morfar med höbärgningen och fick trampa hölass på hölass, vilket jag tyckte var så spännande. I början av maj samlades vi för att vara med om när din morfar och mormor släppte ut korna och fåren efter en lång vinter i ladugården, det var något jag såg fram emot väldigt mycket. Vi hade även lammungar som var uppfödda med flaska som vi hjälptes åt att sköta, jag kommer särskilt ihåg Hubert som följde oss som en hund var vi en gick. Vi åkte även slängkälke och skridskor på Skyttasjön, det var din morfar som fixade slängkälken åt oss och vi hade mycket kul. Vi hade mycket fint ihop och du har betytt väldigt mycket för mig. Det är med stor sorg jag läst att du gått bort, hoppas med dessa ord att jag kan glädja dina barn och barnbarn med mina minnen tillsammans med dig. Många kramar från en barndomsvän