Till min älskade vän Annica!
Änglar; ja finns de? Ja, det trodde vi båda två på! Vi tillkallade dem ibland, fast aldrig någonsin inför en bridgetävling… konstigt nog ...gick bra ändå! Den tomheten jag har känt går inte att beskriva, det finns ingen handbok för sorg, i mitt fall bara ett tomrum, vet inte vad jag ska göra eller ens hur jag ska känna… Men alla minnen som jag har med dig har gjort mig starkare, för du var en förbaskat bra person på att berätta historier, sjunga alla visor, vis, klok, ge råd, stötta och lyssna på en. Jaa, listan är längre än så här, men i mitt liv så var du en av de få som gjorde det! Jag och flera med mig har alltid beundrat dig för din styrka och positivism, vilket vi nog bör lära oss mycket av! All min kärlek till dig, du starka, otroliga och roliga kvinna! Är du med änglarna nu och vakar över oss?