Till minne av Kyrkomusiker Ann-Josefine Poosebo

En gång, när slutat är all ve, skall skyn sig öppna, jag skall se i evigt ljus / mitt Fadershus, min Gud, min Frälsare. Då skall min blick ej skymmas mer, min hydda aldrig brytas ner, och hunnen dit, / i klädnad vit, jag allt förklarad ser: och med Guds folk i paradis /jag får tala på himmelsk vis om allt hans nåd. Hans namn ske lov och Pris. Psalm 165 vers 3 Vila frid. Till Jesus kommer tillbaka

Till minne av Ann-Josefine Poosebo

En blomma utslagen, vad prakt få se den doftar och strålar i färger, som ge en lyftning, en njutning för alla som ser ett under var blomma oss skapelsen ger Ett frö, oansenligt, i jorden blev sått I mörker det myllades neder men uppstått, I skälkar, i bladverk, i knopp och i blom. En skapande Gud bär den vittnesbörd om. Så växte den upp uti växthusets hägn, Den mättes av solsken, den livas av regn. Den ansades ofta av mästarhand Den skildes väl också från vildskott ibland. En blomstergård se vi, där Mästaren är Vår Frälsare, Jesus sin skapelse kär. Församlingen, platsen där vården han ger åt plantor som själv därom Mästaren ber. Vad trygghet att så uti tro växa få I Herrens plantering och levande stå. Vid torka få del av välsignelsens regn, vid hetta få svalka i molnstodens hägn. Mot ogräs är Mästaren omutligt sträng det får ej förstöra en blomstergårdsäng, Han gallrar, Han rensar att plantan får rum att växa av näring från evangelium. Den ensam ej mera behöver att stå. Nej, många är med Guds församling ändå . Fast många de äro i växthuset hans de vårdas så ömt som ej någon mer fanns. Så blomman med dofter och färger så fin en dag till sin Mästare flytta in att fröjda med färgprakt sin mästare god. Som gav för oss alla sitt heliga blod. En blomma har brutits, en plats blivit tom. En stämma från paradisets ropade kom ! Hon följde och hemma hugnad får hos Honom som evigt bär märken av sår. Vi stå här i saknad av henne som gått från striden härnere och vila nu fått. Snart budet skall ljuda, basunernas ljud förkunna: De frälsta mötas hos Gud ! Vad tröst uti sorgen vid båren, vad ljus av evighetshoppet från Allfaderns hus. Han styrker och hjälper den sörjande stå den tröst som Han ger den bästa ändå. Vila i frid till Jesus kommer tillbaka. Samuel Brohede