Älskad av alla
Jag tänker på den stora kärlek och omtanke som var så typiskt för Anita. Hon gav den till både människor och djur. Och djur fanns det gott om när de bodde på "Torpet" utanför Märsta. Apan, Pappegojan, hundarna Rita och Arrow, någon get. Samt hästarna Higgins och Orra-Bella, som Anita hade stor respekt för. Hon var nog till och med lite rädd för dem. Vad jag minns red hon aldrig på dem. Jag minns speciellt en kväll när jag åkt ut dit efter skolan för att rida på Higgins, den stora fina gamla travhästen. Anita såg jag inte till hemma i huset, så jag gick upp till det lilla stallet för att ta hand om Higgins. Väl inne i stallet hör jag någon visk-ropa mitt namn; - Kent - är det du? - Ja! Anita? Var är du? - Här! Bakom hästen... hulkar Anita. Jag går runt Higgins och hittar Anita inklämd mellan Higgins och väggen, där hon står som fastfrusen utan att våga röra sig. Higgins trycker sig kärleksfullt mot Anita för att visa hur mycket han älskar henne. Speciellt nu när hon matat och vattnat honom. - Jag skulle bara ge honom mat och vatten! Då började han luta sig mot mig och jag vågar inte putta bort honom. Ja det var bara ett av många tillfällen Anita visade sin kärlek och omtanke för andra. Trots sin rädsla! Min fina älskade storasyster!
Kära Faster ❤️
Vila i frid kära faster. Minns dig som glad, snäll och kärleksfull . Har många fina och roliga barndomsminnen med dig och kusinerna i Smedsbol ! 🥰🌹❤️
Extra mamma
Du har funnits i mitt liv sedan jag föddes . Var mer hos er än hemma. Nu är du hos lars-ove och Marianne Andersson. Dom väntade på dej tänker på alla roliga saker jag och Camilla gjorde och allt bus vi gjorde .eller när du lät oss hjälpa till och snickra ge oss varsin hammare kanse inte var de bästa Robban fick ont i huvet. Men du älskade Anita log och så till oss så gör man inte kommer sakna dej .sov gott kramar ann-christine
Systrar på Budgetsemester.
Först på Bluesfestival i Mönsterås där bodde vi i en stugby sedan for vi vidare till Öland där vi skulle bo i tält en natt men efter en lunch med deras dyra gråa kroppkakor lämnade vi ön och döpte den till Döland. Fortsatte vår förd till Ystad där det spöregnade, vi satte upp vårt tält på en kulle men jag vaknade kl 5 av att vatten rann i i tältet. Att väcka dig var inte det lättaste, inte då, inte senare i livet. Med ett dyngsurt tält fortsatte vi till Bornholm där vi blev tvungna att hyra ett rum eftersom tältet inte torkat. På väg hem skulle vi mellanlanda i Höganäs. . Men först skulle vi hämta Roger på flygplatsen i Sturup. Men vi behövde övernattning då hans plan skulle komma dagen efter. Men de ställen som fanns var för dyra eller fullbelagda. Så vi körde ut på en åker där vi sov i bilen. När vi vaknade var bilen täckt med gula rapsbaggar. Tjutande av skratt lyckades vi ta oss därifrån. När vi hämtat upp Roger och lyckats ordna en liten plats åt honom i baksätet, bland ett blött tält och blöta kläder. Vi sa att vi skulle visa honom det tjusiga Hotell Kornåker som vi sovit på, muttrade han om budgetsemester. Så vi skrattade denna resa, vi fick ibland stanna bilen för vi skrattade så vi kissade på oss. En resa som vi fortsatte ha roligt åt under åren som gick. Systrar men också de bästa vänner. Du finns inte längre hos mig men våra minnen bevarar jag och så blir du ändå hos mig.
