Tack

Tänker ofta på dig nästan varje dag när jag ser kortet från dina älskade barn som jag har stående här långt upp i Norrbotten. Minns gröna Lund nån gång på 70-talet. Det var någon av dina grabbar i 63laget som var alldeles vettskrämd i den stora folkmassan långt hemifrån falun. Jag och någon till skrattade i vårt oförstånd. Vanligtvis var du inte den tillrättavisande typen men i din omsorg om den som var rädd sa du till oss att vi inte skulle skratta. - ’det finns säkert något ni är rädda för också’, sa du med en trots allvaret vänlig stämma. 45 år senare är det bara att erkänna. Visst är också vi rädda, mest av allt för att mista nära och kära. Men den sorg vi känner kommer ju som en följd av något gott och kärleksfullt som verkat i den människa som lämnar det jordiska livet. Dom tunga tårarna kommer efter många goda och glada skratt. Du Robban, skrattade själv gott men bidrog också i högsta grad till att andra människor fick skratta och må bra. Du fixade tröjor till min far Nanen, farbror Bempa, Asplund och många andra när dom började spela fotboll och bandy i Elsborg. Du är bara ett halvår äldre än Bempa och Asplund men var ändå deras första lagledare. Ett av mina sista minnen var när vi var med Branco till Slovenien. Fader Nanen och Brankos son Per var också med. Du och jag ville kanske ta det lite lugnare än de övriga och mest sitta ner på någon servering. Men jag tror att vi fick se varje vrå av Slovenien på en vecka..och jäklar vad kul vi hade! Hälsa farsan...har fått en son som är mer lik honom än mig...fast ännu mer broder Berndt som knöt slipsen när jag gifte mig..han höll tal också..