Igår plockade jag fram ett anteckningsblock jag inte har haft framme på länge och hittade en dikt jag skrev till dig 18/11-11. Såhär på alla hjärtans dag kanske det inte är helt fel att ge dig den ; Gränslösa är de känslor jag känner , Vi skulle ju för alltid vara bästaste vänner, Tillsammans skulle vi gå genom livet hand i hand, Det var mer än bara blod som oss två band, Jag kan fortfarande höra ditt smittande skratt , Och jag önskar jag får höra din röst varje natt , Jag längtar varje dag tills vi får ses igen, Jag saknar dig min bror,min allra bästa vän, Fantastiskt,strålande,underbart var ord du ofta sa, Det var också din personlighet,den människa du va , Du spred kärlek och glädje till de som stod dig nära , Nu känns tomheten allt för tung att bära , Jag älskar dig, jag saknar dig, jag hoppas vi ses snart You are forever and always in my heart <3 <3 <3

Idag när jag körde hem från mamma hamnade jag bakom en bil som hette "Love Tony Mattsson 22/3". LTM223. Är det ett tecken eller är man bara knäpp..? Jag förstår precis vad Bitte menar , det känns som vi sågs förra veckan och samtidigt för en evighet sedan.. När jag satt på färjan och tittade på LTM223 insåg jag att skivan jag precis att i lyssnade vi på sista gången jag körde dig till jobbet. "Sista gången jag körde dig till jobbet"... Så konstigt! Och fel! Och orättvist! Jag saknar min storebror! <3

De va så längesen vi hörde din röst, ditt skratt men de känns som de inte var så längesen... men ändå jättelängesen :( ja jag vet inte hur jag ska förklara men vi saknar dig så mycke lilla fina Gamlo så de känns ibland som hjärtat ska gå sönder... men vi ses snart igen vår fine vän <3