Min käre broder Ulf,
Sista gången jag besökte dej var på skärtorsdagen. Då var du sjuk riktigt sjuk du hade ont i fötterna och orkade inte lyfta benen. Det sista vi sa till varandra när jag skulle åka hem, jag hör av mej vill veta hur det går för dej, jag ringer nästa gång svarar du. Jag står en stund vid bilen, tankarna kommer, ”undrar hur länge du kommer att vara med oss”. Du ringde aldrig. Marie ringde på lördagskvällen och berättar att du ligger på Bollnässjukhus, du är mycket sjuk och har kanske inte så långtid kvar. Söndagsmorgon har jag ett sms från Marie, ”min älskade pappa har inatt somnat in”. Det kändes konstigt att du inte längre finns med oss. För du var en del av mitt liv i nästan 74 år. Ett långt och händelserikt liv fick du leva, men det blev ändå för kort. Många är dom mil som du åkt Mc i Sverige och utomlands. Många är dom sjöar, små tjärnar, och älvar som du fiskat i, fisk fick du, en del ”stora” så det var svårt att frakta dom hem. Jag mins särskilt dom gånger vi var hos mormor och morfar och fiskade öring i bäckarna, och all abborre vi fick när vi metade i noret. Du var tekniskt kunnig och smart. Många gånger har jag diskuterat lösningar på tekniska klurigheter med dej, inget var så svårt för dej, att det inte skulle gå att lösa. Nu får du dra på dej vadarbyxorna och flugfiska i dom finaste älvar. Du får åka runt på den finaste Mc, alltid i solsken. Kanske möter du Mor och Far, lillebror Mats han finns ju också där. Du får hålla ett vakande öga över oss här nere, släkt, vänner och bekanta. Vi skall försöka att hålla ställningarna så gott det går här på jorden, så får du stå för ordningen där du är. Jag vet att det kommer att gå bra, för ordning och reda var du noga med. Go'natt Ulf!