Gud tar alltid dem bästa först, du var bäst.
Allt för tidigt för du hann inte växa färdigt , du var bara ett barn.
Borta men aldrig bortglömd.

När dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har.
Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då. Så kommer du föralltid, att vara här ändå.
Vila i frid, fina själ.

När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom….
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller en undangömd skreva,
dit blommor som brutits
för tidigt får komma
och fortsätta andas
och dofta och blomma och leva...

Till minne